Feeds:
Inlägg
Kommentarer

 

Barnsängsfeber är en livmoderinfektion med blodförgiftning som kan drabba nyförlösta kvinnor. Sjukdomen var känd redan under antiken, men det var först med upprättandet av lasarett och förlossningsanstalter som kunskapen om sjukdomen blev mer allmän.

Infektionen slår till snabbt och modern dör oftast ett par dagar efter förlossningen. Numera är den sällan förekommande men under 1800-talet satte den sina spår i många församlingar.

Genom att gå igenom kyrkböckerna för födelse och död i Blidö socken kan man konstatera att det under 1800-talet föddes 2886 barn, och att barnsängsfeber med dödlig utgång inträffade 13 gånger.

Under första delen av århundradet var man förskonad, och först under åren 1858-1861 inträffade de fem första fallen. De förekom på olika platser i socknen, på Blidö, Yxlan och Norröra. De övriga åtta fallen var jämnt fördelade under 70-, 80- och 90-talen

Fattigvården i Blidö församling år 1827

Birger hade följt Erik Claesson, bonde i Yxlö, och hans familj, fyra barn med Anna Ersdotter, som dog 1809, och sex med Katarina Jansdotter som han gifte om sig med 1810. När Erik dog 1826 stod Katarina ensam med sju av barnen.

Kyrkostämmoprotokollet som Birger har letat fram ger en bild av hur fattigvården fungerade i början av 1800-talet.

SONY DSC

I översättning:

Protocoll, efter Laglig skedd pålysning hållet uti Blidö Församlings Socknestuga Söndagen d 28 Januari år 1827.

S.D. Sedan församlingens närvarande ledamöter nu uti Sockne Stugan Temmeligen manngrant sammankommmit, företogs och afgjordes följande.                                                                                     

1. Upplästes Upsala Dom. Capitels af år 1826 No 8 2 § ankomne Circulair innehållande erinran om Fattigvårdens noggranna handhafvande.                                                                                                                                                                                                                                                                                               Närvarande Socknemän yttrade härvid, att de Fattige här vore få och vetterligen ingen som behöfvde kringvandra i andra Socknar och besvära med tiggande _ utom hvad Fattig Cassan möjeligen kan tillåta Midsommar och Jul få sådana Fattiga gå omkring inom Socknen och begära Nödigt och tjenligt arbete, har till närvarande här icke eller felats. Fattigewården handhafves i allmänhet så noggrant som möjeligt är af Præsterskap, Kyrkoråd och Kyrkvärdar.

2. Hade nu till Sockenstämman blifvit inlämnad en Skrift af följande innehåll:   ”Om något eller några Hushåll på Furusund skulle af Barmhertighet och godt hjerta vilja, för ett eller flera dygn, åtaga sig att föda 3ne af aflidne Inhysesmannens Eric Claessons omyndiga Barn, under den tid de härstädes njuta undervisning i sin Christendom, vare god att teckna det härunder jämte utsättandet af huru många dagar han vill uppfylla en sådan högst viktig och oss tillhörande plikt”.

Undertecknade voro:

Lieutnanten Wälborne Hr Knut August Lagerheim 3 dagar
Anders Fröberg 3 dagar
Erik Ekholm 3 dagar
Klinkstedts Enka 3 dagar
Lunroth 1 dag
Österberg 2 dagar
Sandgren 2 dagar
Lindholm 3 dagar
Magnus Ask 1 dag
Anders Kjempe 2 dagar
Södergren 2 dagar
Kamrer Holmström 3 dagar

Efter uppläsandet häraf, öfverlämnades Saken till Församlingens eget öfvervägande, med förfrågan om icke, sedan Furusundare nu visat ett så vackert prof av Barmhertighet emot fattige, Församlingen ock sjelf behagade på något sätt deltaga häruti_ Eric Claesson har efter sig Enka med 7 lefvande Barn, det yngsta 3 månader gammalt. Eric Claesson var flera år Bonde på en liten Del Uti Yxlö by och denna församling. Fattigdom har i det mästa varit hans Följeslagare. Vid Bouppteckningen befunnos tillgångarne icke tillräckeliga för Skuldens betalande.

I anledning häraf Beslöt Församlingens Ledamöter, det skulle aflidne Eric Classons Enka, Catharina Jans Dotter på prestgårds egor, endast för en gång utbekomma Tolf (12) Rd.Bco. Men, såsom hjelp för 3ne Barns undervisning och skulle Enkan som med ansvar emottagen penningarne, tillse att dessa penningar blifva retteligen använda till ändamålets vinnande, neml. 3ne Barns undervisning uti Christendomen.

3. Yttrade nu vicar: Klåckaren Gustaf Westerberg från Länna sin önskan och åstundan att, i anseende till belägenheten emellan Länna och Blidö, få nedflytta till Blidö för att under sitt vicarierande härstädes med mera lätthet och beqvämlighet kunna förrätta Sysslan. Detta beviljades honom dock med förbehåll att, efter löftet, låta i ståndsätta Sockn. Stugukammaren så mycket sig göra låter, dock icke på Westerbergs, utan på församlingens bekostnad.

                    Blidö Sockn. Stuga        Ut Supra

L Sundling

                               Com. L.

                    Uppläst och vidkänt, intyga på Församlingens vägnan

    Eric Olof Son i Vang Sunda                       Anders Nordström i Rödlöga

                                                       Johan Österman i Yxlö

 

På Sockenstämman 13 april återkommer Charlotta Jansdotters situation: Med anledning av K. K. O. 27 § litt K, Fann ordföranden nödigt framställa frågan rörande Eric Claessons änka och dess svåra belägenhet, fattigdomen. Varpå svarades enhälligt att församlingen genast ville se henne och hennes barn till godo med antingen 1 kappe mjöl eller råg eller ock giva henne eller hennes barn vad de för gott finna när hon med barnen infinner sig i sockenmännens hus.

 

Vem var Birger Ahlrén?

 

 

SONY DSC

 

De försvunna kyrkböckerna

Alla som släktforskat i Blidö socken har saknat kyrkböcker från 1700-talet, och funnit att det även under 1800-talet finns stora luckor. Vid genomgång av Birger Ahlréns arkiv har jag bland anteckningar och manus funnit ett utkast som jag här vill återge:

”Hur de i Blidö kyrkoarkiv saknade kyrkböckerna kommit bort framgår av den inventering som 1884 utfördes av Halvar Fellenius och vars resultat inlämnades till Domkapitlet. Av denna framgår att den 10 juli 1852 överlämnades allt till Komminister J. E. Möller med dennes erkännande att allt befanns i behövligt skick såsom inv.förteckning år 1835 visat. Samma inv.förteckning låg till grund för inventeringen 1856 då pastoralvården övertogs av C. E. Unander. Enl. protokollsparagrafen §2 som berörde kyrkans böcker befanns de i enlighet med inventarium d 11 aug 1835. Vid inventeringen 1856 gjordes en ny förteckning.

Nästa inventering gjordes 8 aug 1877 då arkivet kom under pastor Levanders vård. Arkivet hade blot delvis förvarats i kyrkan. Största delen av ministerialböckerna i komministergården såsom den äldsta nu saknade förhörsboken 1765/71 liksom 1803/07, så ock de övriga saknade från 1826-43. Då nämnda saknade böcker enligt äldre kyrkvärdars samstämmande försäkran icke blivit till kyrkan återställda.

Det kan anses troligt att de i samband med utredningen av Möllers dödsbo blivit förskingrade. Det torde vara små utsikter för församlingen att återfå de saknade böckerna.”

Tidigare antagna teorier om bränder, som tyvärr drabbat andra kyrkoarkiv, kan alltså helt avskrivas. Som Birger skriver finns det små utsikter att de saknade böckerna återfinnes, om inte någon okänd person ”ligger och ruvar på dem”.

 

Vem var Birger Ahlrén?

 

 

 

Oxhalsö by hade två båtsmän, No 20 Skog och No 21 Ringbom. I det nuvarande torpet bodde Skog, men var finns nu Ringbommens torp? Enligt kartan från skiftet 1860 låg båda torpen på samma tomt.

SONY DSC

I slutet av 1880-talet, bara något årtionde innan båtsmanshållet upphörde utfördes det torpsyn hos alla båtsmännen på Blidö och Yxlan. På sommaren 1887 var der Ringbommens tur. I syneprotokollet kan man läsa följande:

”År 1887 den 28 Juni förrättades af undertecknad, Kronolänsman biträda af Nämndemannen Anders Söderman i Söderöra och C A Hellberg i Glyxnäs, laga syn å torpet till Båtsmannen Nr 21 Ringbom vid Roslags 2dra Kompani i närvaro af Kompanichefen Herr Kaptenen och Riddaren L Hubendick samt Boställsinnehavaren. Af Rotehållarne tillstädeskommo Rotemästaren Carl Pet. Sjöblom i Oxhalsö samt A F Öman och CG Nordlund i Westerö.

Synen företogs i följande ordning:

Stuga af timmer under tak af tegel på bräder, är gammal och så förfallen, att den anses olämplig reparera. En ny dylik bör derför här uppföras å den gamla stugans plats af nytt virke, till laglig storlek och under lämpligt tak samt inredd i enlighet med derför bestämda föreskrifter, för en kostnad af tillhopa 1000 kronor

Ladugården är nyligen nedbrunnen och en ny sådan bör uppföras af timmer, indelad till fähus med flo och foderskulle eller foderlava som förses med lämpligt tak för 375 kronor

Med de närvarande rotemännens medgifvande uppföres ett nytt hemlighus för 18 kronor”

Vid en slutlig avsyning två år efter, den 28 oktober 1889, hade felaktiga reparationsarbeten ”blifvit behörigen fullgjorda..äfvensom nybyggnad”.

Så där stod torpet när tio år var kvar på 1800-talet. Den siste Ringbom hette Karl Johan Axel Hammar och var båtsman i Oxhalsö från 1886 till 1890.

Letandet efter Ringbommens torp fortsätter……

Ibland skar det sig mellan båtsmannen och hans rote. Roten, dvs rotebönderna, stod för alla kostnader för båtsmanstorpet och hans kläder. En börda som inte alla gånger togs med jämnmod. Extra besvärligt var det för Karl Erik Karlsson Wass som bodde i Alsvik på Yxlan. Till slut tände han till och besvärade sig brevledes hos kompanichefen.

Blidö Ahlsvik den 10/6 84

Härmed får jag framställa klagan för min kompani Chef hvilkett instruktjonen och reglementet innehåller.

Som jag nu i tretton 13 år har tjent vid krigsflottan har jag ej åtnjutit den jord som tillhör båtsmanstorpett vilkett jag nu endast har fått sett i kartan jag har sjelft varit till lantmätarn och han har stukitt ut på kartan huru stor teppan skall vara det är omkring två kapland som är indragna af den jord som tillhör mig.

Nu har jag i vittnens närvara talatt till den rote bonde som har sin jord intill torpett om han i godo vill låta mig få tillbakass den jord som tillhör torpett men han har på det skamligaste sätt ofverhopatt mig med skällsord därför anhåller jag vördsamt hos her Kapten att hjellpa mig återfå den jor som tillhör torpett efven bör jag hafva betalt för jorden som är bortstulen råsten är flyttad från den platts där han skall vara

Anhåller vördsamt att få några rader till bakas af her Kapten

Tecknar vördsamt No 16 C E Wass

Redan den 22/7 1884 förrättades syn i torpet No 16 Wass av kronolänsman, nämndeman och tre av rotebönderna.

synen företogs och aflopp sålunda:

Båtsmannen anförde att han ej hade någon anmärkning att göra emot husens beskaffenhet utan att orsaken till hans begäran om syn var den, att han önskade få utrett att hans innehafvande  båtsmans torp ej innehölle så mycken jord som enligt nu förevisade Karta och Kartabeskrifning öfver Ahlsviks by i figurerna No 548 och 549, innehållande 7,6 kappland var upptaget såsom tillhörande båtsmanstorpet.

Wid härefter med famnstake företagen uppmätning af torpets ytinnehåll, inom deromkring varande stängsel, befans det samma utgöra 2418 qvadratalnar, eller omkring 5 1/2 kappland, så att torpet således innehåller öfver 2 kappland mindre än som enligt Karta och Kartabeskrifvningen synes tillhöra detsamma.

Med anledning häraf påyrkade båtsmannen att han måtte komma i besittning af det till torpet felande jordområdet, samt erhålla skälig ersättning för den tid han deraf varit i mistning i hvilket påstående Herr Kompanichefen instämde, hvilket öfverlämnas till Konungens Befallningshafvare des bepröfvande. Sålunda synadt och uppmätt betygar

På förrättningsmännens vägnar

J Gröndahl

På detta svarar Kompanichefen:

Emedan den vid synförrättningen företagna uppmätning af torpets areal gjordes med famnstake och sålunda ej noggrant kan angifva den yta, (uppgifven till öfver 2 kappland) som torpet innehåller mindre än hvad karta och kartebeskrifvning synes antyda, och en af de närvarande rotehållare ifrigt yrkade, att noggrann upmätning af torpets areal måtte genom sakkunnig person som af Kungl. Befh. dertill  förordnades, snarast verkställes, får jag i detta afseende instämma i nämnde Rotehållares åsikt, på det yterligare tvist om torpets verkliga areal må kunna undvikas. Samtidigt får jag uppgifva att Båtsmannens yrkande om ersättning med 7 kronor per år för den tid han varit i mistning af det felande jordstycket, hvilket anspråk jag anser rättmätigt och fogligt.

Tafla bör å torpstugan anbringas och skall densamma vara svartmålad med ”Rosl 2 komp No16” i hvita bokstäfver.

Stockholm 30 aug 1884

M Schyberg

Komp. Chef.

Det tog ytterligare ett år innan man hade fått fram exakta måtten på tomten. Det tycks som Karl Erik Wass tröttnade på allt bråk, på nyåret 1886 begärde han om tillstånd att bli förflyttad till rote 119 Ringman på Siarö.

Det blev sista gången länsmannen och kompanichefen förrättade syn på torpet i Oxhalsö. I protokollet kan man läsa: ”År 1877 den 19 Oktober  förrättades af undertecknad Kronolänsman biträdt af Nämndemannen Anders Söderman i Söderöra och Karl Aug. Hellberg i Glyxnäs, laga syn i torpet till Båtsmansroten No 20 Skog  vid Roslags 2dre Kompani i närvaro af Kompani-chefen Herr Kaptenen och Riddaren L Hübendick och Rotehållaren Joh. Norman i Stämmarsund genom befuldmäktigadt Ombud, Herr J. R. Österman i Oxhalsö, samt Prostansinnehafvaren.”

Det beslutades att ny ytterpanel skulle sättas upp runt om utom på västra långsidan. Brädtaket under teglet var otätt och skulle bytas ut, arbetslönen för detta beräknades till 12 kronor. Nytt stugugolv och trappa till vinden. Fyra murardagsverken avsattes till ommurning av delar av spismuren. I kammaren insattes ett nytt fönster och alla fönster och dörrar målades.

På fähuset lägger man 40 nya takpannor och ett nytt plankgolv uppe och i båsen nytt golv av sten och ler. Gärdesgården repareras med 100 nya gärdsel och 50 störar.

Syneprotokollet avslutas med: ”Ett nytt Afträdeshus yrkade Herr  Kompani-chefen  skulle uppsättas vid torpet och som närvarande Roteombudet härtill ingenting inwände anslog synemännen där till en summa af 18 kr.”

Det blev en ordentlig upprustning av torpet som rotebönderna fick bekosta, trots att det inte dröjde många år innan båtsman Skog tog avsked från en institution som hade bestått i sin senare form i mer än tre hundra år.

Men hans familj kunde bo i för den tiden någorlunda goda förhållanden. August Sjöblom Skog dog 1910, hustrun Josefina Vilhelmina 1928, men de två barnen Beda och Ernst bodde där till åren 1958 resp. 1964

Barnsängsfeber i Blidö socken

Birger Ahlrén (1916-2009)

Bönhus blev privat bostad

De försvunna kyrkböckerna

Den optiska telegrafen på Furusund

En sjöfartsbok berättar

Ett träffande soldatnamn?

Fattigvården i Blidö församling år 1827

Funderingar kring släktnamnet Wendt

Gamla ortnamn, eller en Dalkarl blev till fyra

Gravstensinventeringen

Gruvdrift på Blidö och Yxlan

Hur man år 1862 flyttade en gård från Oxhalsö by

Kolera, difteri och en farlig barnsjukdom på sent 1800-tal

Landtvärnet 1808-09

Livsfarligt att ha mässling 1863

Lotsstugor i Oxhalsö by

Lättare att släktforska i Mora socken

Med husbåt på 1200-talsled

Motiv från Blidöbygden från förr

Namn, vad skall barnet heta?

När bomberna föll över Blidöbygden

Osämja mellan en båtsman och rotebönderna

Oxen Putte

Ringbommens, och deras fosterbarn

Rödsot i Blidö socken 1808-09, 50 döda

Skiftesprotokollet berättar

Som släktforskare drabbas man av motgångar

Telegrafisten Anton Hansson på Vinga

Torpsyn hos båtsman Skog i Oxhalsö 1887

Vad gör du om du får 2 minuter 40 sekunder över?

Vad kan gamla vykort och fotografier berätta om tider som gått?

Var bodde båtsman Ringbom?

Var och hur bodde man i Oxhalsö by för 150 år sedan?

Varför hette så många Sjöblom i Oxhalsö?

Vart tog Båtsman Ringboms torp vägen?

Vem var Mary Ellen Curwen?

Våra ångbåtsbryggor. Trafiken på Blidös östra sida

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.