Furusund

Birger Ahlréns arkiv är numera placerat i Norrtälje Stadsarkiv. Vid den senaste genomgången dök nya texter upp. Bland annat utredningen av Birgers egen släkt. Den fanns inte bland de 80-talet släktutredningar av roslagssläkter, men finns nu i en egen pärm. Vad som även upptäcktes var en beskrivning av Furusunds historia. Det framgår inte om den är publicerat tidigare, eller om den har varit en text för eget bruk, till exempel till hans Hembygdskvällar. Den framstår som skissartad, speciellt betr. Lagerheims söner och slutar lite abrupt, men den finns här nedan för intresserade:

 

Sundet mellan Furusundsön och Köpmanholm på Yxlan, Furusundshålet har varit den trånga öppningen från stora farleden från Norrland eller Finland till Sveriges huvudstad, antingen den hetat Birka, Uppsala, Sigtuna eller Stockholm.

I forna tider flammade vårdkasen vid Köpmanholm när fienden sik­tades på fjärden utanför Furusund. När Köpmanholmskasen brann tändes kase efter kase inåt land för att varsgo när fara hotade.

Innanför Furusundshålet finns tre urgamla hamnar, Ålandsviken på Furusundssidan, Köpmanholmsviken på andra sidan sundet, och nedan­för denna vid Lilla Furusund, Bocklarhamnen.

På bergssluttningen ovanför Ålandsviken finns en hällristning, som visar att viken varit en gammal kungshamn. Ristningen utfördes förmodligen i juli 1463, då Kristian I rastade här på sin väg mot Ryssland. Ristningens centrum utgörs av en 24-delad kompassros.

Mot norr finns en kunglig krona, därintill en hillebard och i öster ett kors. Tre vapensköldar och en del minuskler – medeltidens små bokstäver – finns också runt kompassrosen. Den här kompassrosen är den äldsta kända i Norden. Furusund var vid den här tiden sannolikt bebyggt och hette då Halsö. Bebyggelsen låg vid sundet mot Eknö, där det fanns en del fäbodar för eknö- och svartnöbönder.

Tvåhundra år senare byggde man en hamn och två gästgiverier vid Furusund. Gästgiverierna uppfördes på ömse sidor om Furusundshålet. Den ena lades på Halsö i backen vid Ålandsviken, den andra vid Köpmanholm. Gästgiveriskyldigheten på Köpmanholm uppdrogs åt bön­derna vid Yxlö och Kolsvik på Yxlan. Gästgiverirättigheten på Halsö tillkom ägaren på Björnö, greve Carl Bonde, vars ägor sträckte sig från Norrtäljeviken över Svartnö och Eknö till Halsö.

1719-21 sände tsar Peter stora mordbrännarflottor till den svenska ostkusten för att tvinga Sverige till fred efter Karl XII:s död. De bägge krogarna vid Furusund brändes, Furusunds gård, som låg ovanför Maren, ja nästan allt i Furusundstrakten utplånades.

Efter freden med Ryssland återuppfördes krogen på Halsö. Furu­sundskvarnens flöjel bär året 1722 och 1726-29 byggde Gustaf Bonde en ny lantgård på Halsön. Sannolikt uppfördes också ett spannmåls­magasin på Furusund.

1724 fick Ålandsviken kungabesök. Fredrik I landsteg, och snett emot Kristian I:s hällristning lät han på kvarnberget rista sitt namn i Ålandsberget:

Kong Fredrik 1724

1734 utarrenderade Bonde besittningsrätten till Halsö inklusive krogen. Ön gick sin största blomstringstid till mötes och Halsö bör­jade kallas Furusund. Arrendatorn var Levin von Blixen.

Levin von Blixen var född i Pommern och tillhörde en av Pommerns äldsta adelssläkter. Vid 16 års ålder trädde han i Karl XII:s krigstjänst. Vid krigets slut 1721 tog han avsked därifrån. Han var då kapten. 1725 gifte han sig med änkan Anna Reenstjerna och börja­de också idka brännvinsdestillation. Han blev inom kort Stockholms främsta destillatör.

Även vid gästgiveriet på Furusund bedrevs brännvinsdestillation. Blixen hade tillstånd att bränna under 4 terminer per år, 2 terminer på våren, och två terminer på hösten, men ansåg att detta inte räckte för krigsmaktens och de sjöfarandes behov. Till Furusunds gästgiveri kom ganska mycket folk året runt och särdeles under seglationstiden och nu vid krigstransporterna. Hans ansökan om, tillstånd att bränna året runt avslogs emellertid.

1 november 1743 berättade herr Nordenfeldt i Riddarhuset att ”på Furusund vore ett brännvinsnäste varest förbränndes en, otroligt stor kvantitet av spannmål årligen….” En inspektion företogs, men man kunde inte finna, att något olagligt förekommit.

Levin von Blixen hade genom sin destillationsverksamhet i Stock­holm och genom gästgiveriet på Furusund skapat en stor förmögenhet, som vid hans död 1757 ärvdes av hans maka Anna Reenstierna Blixen. Genom gåvobrev blev det möjligt för hennes äldsta dotterdotter, Anna Helena Hästesko och hennes man Carl Otto v. Yxkull att år 1759 köpa Furusund. Aret därpå köpte de även Blidö Gård.

På Furusund fanns sedan 1732 en tillsyningsman, fogde och bokhål­lare vid namn Caspar Eveler. Enligt mantalsförteckningen fanns det i tjänst hos Eveler tre knektar och en ”Frauenfolck” och på ön Asken en torpare vid namn Lars Andersson. Krögaren på Furusund hette Olof Söderman och hade en dräng och en piga. Samma namn hade sjötullsbesökaren som bodde på Stommarö Det var kanske också samma man, för på den tiden kunde krögarna också vara tullmän.

Furusunds sjögästgiveri hade båtskjutsskyldighet och krogrörelsen var det som gav inkomster på Furusund. Sjögästgiveriet låg på Kvarn­bergets sluttning ned mot Ålandsviken mitt emot ”Nya byggningen” eller ”huset för folket” och nedanför denna låg bränneriet. Vid Ålandsviken låg spannmålsmagasinet på ”trenne bottnar”. I viken fanns ett par bryggor och ett litet båthus, och i Ålandsberget tvenne järnringar i vilka skeppen kunde förtöjas.

1743-44 rastade ryska flottar på Furusund, vilket hade till följd att skogen vid Furusundsfjärden blev illa åtgången. Ännu 100 år senare kunde man finna ryssugnar (bakugnar) och upphöjda jordvallar s.k. rysskyrkor som vittnade om detta. Även labyrinten med sina 11 ringar på Kasholmen vid Köpmanholm är ett minne från denna tid.

Anna Helena Hästesko och hennes man var ägare till Furusund och Blidö endast ett par år. De skiljdes 1762 och då övertog Helenas moder Elisabeth Charlotta Reenstierna de bägge godsen. Hon tycks ha skött dem med omsorg och intresse. 1776 donerade hon en dopfunt till Blidö kyrka och denna användes ännu. Hon skrev också detta år ett preliminärt kontrakt rörande upprättande av ett kronobränneri på Furusund. Detta blev länets 4:e kronobränneri. Kontraktet överfördes till ett bolag på fem man med Carl Erik Lagerheim som centralgestalt.

Kronobrännerierna blev inte så lönsamma som man beräknat och många drogs in, däribland Norrtälje bränneri.

Brännerirörelsen koncentrerades till Furusund, som blev det sista kvarvarande i Stockholms län.

För att vinna guld och ära började Gustaf III ett anfallskrig mot Ryssland. Vid Furusundsleden uppfördes på ett berg, som på denna tid kallades Finnberget och var beläget nedanför Kasberget vid Köpmanholm ett befästningsverk. I Oxhalsöleden uppfördes också ett batteri lika stort som det på Finnberget. Detta var beläget på Furholmen på Yxlan. Batterierna användes endast till övning då kriget helt fördes i Finland.

Bränneriområdet vid Ålandsviken utarrenderades år 1800 till ”Kongliga Spannmåls-magasindirektionen” och Lagerheim lät flytta ett stort spannmålsmagasin från Norrtälje nedlagda bränneri till Furusund. Detta kom senare att bli grunden till hotell Bellevue. År 1801 skrev kronan kontrakt på hela Furusunds hemman med undan­tag för en avlägsen belägen backstuga, som Lagerheim ville ha kvar för egen del.

1808 utbröt krig med Ryssland. På Köpmanholm strax intill vårdkasen uppfördes en optisk telegraf. Den optiska telegrafen skulle ersätta de gamla vårdkasarna. Utåt gick telegraflinjen över Riddersholm vid Kapellskär, vidare till Grisslehamn och Åland. Inåt gick linjen över Grytholmen till Siarö, Bammarboda, Fredriksborg vid Vaxholm samt via Kummelnäs till Stockholm. Huvudstationen var först belägen i Katarina kyrktorn, som var den högsta punkten i Stockholm, men flyttades i juni 1808 till det Bångska huset vid Mosebacke.

Vintern 1800-09 blev ovanligt kall. Man hade svårt att få fram mat till soldaterna och svåra farsoter började härja. Det gamla spannmålsmagasinet blev militärsjukhus. Läkarna räckte inte till. Folk dog som flugor och stora gravfält öppnades på ömse sidor om Furusundshålet. Massgravar öppnades. Väster om Köpmanholmsviken finns en stor massgrav. 1938 hittade man en hel del skelett där, som låg på omkring 29 cm djup utan kistor. I tullåkern på Furusund, vid gränsen till Kvarnberget, finns också en stor massgrav. Sanno­likt har omkring 800 lantvärnssoldater blivit begravda vid Furusund och Köpmanholm.

Efter krigets slut 1809 nedlades den optiska telegrafen. Man försökte behålla furusundslinjen, men det gick inte. Lantmännen, som skötte telegraferna hade tröttnat. Telegrafhusen var kalla och ofta placerade på öde skär. Inventarierna från Köpman­holms telegraf fördes till Fredriksborg, men telegrafmasten fanns kvar till 1830-talet.

1811 nedlades Furusunds bränneri och kronans byggnader auktio­nerades bort.

Sverige hade vid freden fått frånträda Finland och därmed Åland. En tullkammare behövde därför upprättas på Furusund. Ett stort tull­hus byggdes 1811. En liten tullroddarstuga uppfördes på andra sidan om Lilla Ålandsviken. Mellan de båda husen låg tullbryggan och ovanfor denna låg krogen, som flyttats frän stora Ålandsviken, då kronan arrenderade bränneritomten år 1800.

Åren 1810-11 skrev Lagerheim kontrakt på Furusund, Vid hans död 1813 ärvdes Furusund av två av hans söner Karl Vilhelm och tel Karl Vilhelm sålde emellertid sin del till Axel. När Axel blev tullinspektor i Stockholm sålde han i sin tur Furusund till den yngre brodern Knut August, som det året tog anställning vid furu­sundstullen och 1824 blev tullinspektor vid Furusund.

Efter det finska kriget var det mycket fattigt i furusundstrakten. Knut Lagerheim föreslog 1822 att fattighjon, som själva hade bostad och kunde sköta sig själva skulle ha rätt att tigga. Dessutom skulle de kunna få understöd av församlingen. Sjuka skulle få matvaror, och hemlösa utan anhöriga borde ha matdagar två dagar i taget i stället för en hos bönderna samt skötsel och omvårdnad. Hjonen skulle föras från by till by. Viss plan för kringförandet skulle upprättas. Med fattiga föräldralösa barn skulle förfaras på samma sätt som för hemlösa hjon, men barnen skulle dessutom ha kläder och undervisning genom fattigkassan.

Finska och, åländska flyktingar översvämmade socknen efter kriget. De mottogs av jordägarna dels av medlidande dels av egennytta, då de i början arbetade för ringare betalning ån andra. Den fattigaste trakten i hela socknen var Köpmanholm. 1828 blev emellertid Köpmanholm Kronans lotsplats och Lagerheim blev lotsverkets repre­sentant vid storskiftesförhandlingarna på Köpmanholm. Jordbyten måste ske här för att lotsarna skulle få jord och bostäder.

I början av 30-talet hotade en annan fara landet – koleran. I juni 1831 kom order till Furusunds tullinspektor, att alla från Finland kommande fartyg skulle undergå åtta dagars karantän på Furusund. Om lasten skulle bestå av hudar eller skinn skulle den vara i fjorton dagar. En karantänstation upprättades på Fejan. 1831 års svåra koleraepedemi i Europa ebbade dock ut utan att ha nått Sverige. I december flyttades därför allt till Furusund. 1834 kom dock koleran tillbaka och drabbade Sverige hårt. Furusund skonades dock och 1835 beslöts att karantänen på Fejan skulle säljas på auktion, då byggnaderna var i dåligt skick.

1836 återupprättades den optiska telegrafen i Sverige och året därpå fick Furusund en optisk telegraf. Telegrafen bestod av två höga master med tre tvärarmar på vilka nio svartmålade luckor var fästade. Högst upp satt en tionde lucka på den längre av de båda masterna. Luckorna syntes på långt håll, när de stod vertikalt, däremot inte när de stod i horisontalt läge. Luckornas ställning reglerades genom att man drog i rep från det lilla telegrafhuset vid masternas fot. Genom den s.k. regeringen drogs luckorna med fotmanövrering till olika kombinationsställningar. Inte mindre ån 1024 olika kombinationer kunde erhållas. Genom försignaler angavs en sida i en kodbok, varefter 10 752 olika bokstäver, siffror, ord eller hela små meningar kunde avläsas. Långa kikartuber var väl in­passade i telegrafhusets små fönster. De var noggrannt inställda på närmaste telegraf. Signalerna överfördes från mast till mast. Vid god sikt och med tränad personal kunde ett kort telegram överföras från huvudstationen vid Mosebacketorg i Stockholm till Furusund på sju minuter. Mellanstationerna var Kummelnäs, Fredriksborg, Marsätra, Siarö samt Yxlö 3/4 mil från Furusund.

Tullinspektör Lagerheim hade dåliga affärer, och Furusund var ointresserad när det 1841 såldes till lantbrukaren Johan Friberg och hans hustru Johanna Sofia född Ekman. Fribergs kunde bara behålla ön ett år. De högg skog som såldes och 1842 såldes ön exekutivt till tapetfabrikören C F Landgren från Stockholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Dynastin” Södergren-Eriksson i Kolsvik på Yxlan

Vid en sista genomgång av Birger Ahlréns arkiv innan Yxlö byalag för det till Norrtälje stadsarkiv kunde jag åter konstatera att han ägnat mycket tid åt Kolsvik och Kolsviksbornas historia.

Nya saker kom fram speciellt om släkten Södergren,  som Algot Södergren kallade Dynastin Södergren -Eriksson. I en diskett till gamla datorn fann jag en släkttavla och en släktbeskrivning. Båda är av ett tidigt datum och i släkttavlan har jag tillåtit mig att komplettera med några sena data som Birger inte hade tillgång till. Både tavlan och beskrivningen är länkade.

Ett högtidstal fannhttps://blido.files.wordpress.com/2016/08/sc3b6dergrens-slc3a4kt-rev.pdfhttps://blido.files.wordpress.com/2016/08/sc3b6dergren-stamt.pdfs i handskrift. Det höll han den 5 juni 1989 för Maj-Britt Björklund på hennes 65 årsdag. Han börjar med Olof Olsson, hennes morfars farfar och reder ut släktleden till nutiden. Han avslutar med att uppmana Maj-Britt att berätta minnen om ”Dynasti Södergren-Eriksson som så hedersamt kommit att befolka Kolsviks och Yxlö byar.” Men läs gärna talet som här finns utskrivet.

Maj-Britts far och Algot Södergren var kusiner, men av någon anledning tog hennes far inte släktnamnet Södergren. Maj-Britt född Eriksson gjorde som Birger önskade och skrev om sina minnen från Kolsvik 1927 och framåt. En livfull och rolig berättelse om livet i Kolsvik på den tiden. Läs gärna det här.

 

 

Birger Ahlrén 100 år 20/7 2016

Birger Ahlrén   1916 – 2009

Birger Ahlren 2008 Helmi möte vår Erik Åhman P1010525 (2)

Foto på Birger Ahlrén, fotograferad av Erik Åhman på Helmi årsstämma i Almvik 2008

 

Birger hade ett enormt intresse för Blidö sockens historia, ja det spred sig även till närliggande socknar. Född i Stockholm 20 juli 1916. Hans släkt kom från södra Dalarna, en socken som heter By, och ändå var det vår skärgård som band hans stora intresse.

Så länge han arbetade på Vattenfall var det på fritiden han grävde i arkiven, och det var på somrarna som han bodde i Kolsvik på Yxlan. Efter pensionen flyttade han och hustrun Violette ut för gott i början av 80-talet.

Ett av hans allra första forskningsresultat som vi känner till är en 3-poängsuppsats från Historiska Institutionen på Stockholms Universitet. Den är från 1986, och är en jämförande undersökning av några byordningar  i Uppland. Syftet med undersökningen var att undersöka byordningssituationen i Blidö socken. Av sammanfattningen framgår det att motiven för tillkomsten var att ”Åstadkomma en bättre ordning med fasta regler för gemensam efterlevnad” och ”att undvika dyra och tidspillande resor till häradsrätten”.

På 80-talet gick släktforskning till helt annorlunda mot nu. Då satt man på Landsarkiven och fick själv bläddra i de stora volymerna.  Men ett framsteg var redan då att alla landets kyrkböcker hade fotograferats. Då kunde man låna hem filmrullar, och det gjorde Birger, men då måste han ha en stor läsapparat att sätta filmerna i och sen skriva av de uppgifter han sökte. Han skrev ner det med blyertspenna i kollegieblock, sida upp och sida ner.

Detta var före datorns tid och det fanns inga program som idag gör det enkelt att samla och koppla ihop dessa uppgifter till släkttavlor och släktbeskrivningar. Han gjorde ett fantastiskt arbete när han skrev av alla Blidös kyrkböcker, som en av hans släktforskarvänner, Hans Wester, sedan förde över till Excel-ark. Detta är nu sökbart för forskare som jobbar med Blidö, och tillgängligt på internet via ett annat inlägg på min blogg.

I januari 1994 hade han med ett studieförbund satsat att hålla 10 hembygdskvällar. Han hade skrivit utförliga manus till sju av kvällarna som han själv skulle ta hand om. Två av kvällarna berättade Bosse Wiklund, dåvarande hembygdsföreningens ordförande, om skutor och seglats härute i gångna tider. Birgers föredrag är välformulerade och innehåller många intressanta beskrivningar av gångna tider. De är skrivna för 20 år sedan, men det allra mesta är lika aktuellt i dag ur historisk synpunkt. Mycket läsvärt. De 7 föredrag som Birger hade präntat ner på maskin och eller skrivit ut på inte alla gånger bra skrivare är nu utskrivna med modern teknik, med infogande av de handskrivna tilläggen.

I pärmen ”Hembygdskvällar” fanns också avskrifter av tingsprotokoll om fattigvårdsbestämmelser 1822, om Sexmäns uppgifter i socknen och om fabrikör Wikström donation m m.

Från en bystämma i Kolsvik 1995 finns det manus till vad han berättade om Kolsviks bys utveckling efter Storskiftet 1827-33 fram till 1995 och tillika om Kolsviks byalag. 1999 planerade och genomförde Birger en Byvandring i Kolsvik. Den var välplanerad och ett noga genomarbetat manus finns bevarat.

Han gjorde också intervjuer med gamla vänner som kunde berätta om livet kring förra sekelskiftet. Algot Södergren i Kolsvik på Yxlan och Oskar Andersson i Bergshyddan på Blidö m flera som är inspelade på band. Södergren som dog några månader senare 99 år gammal hade ett otroligt minne att dela med sig av och Oskar Andersson som berättade sammanhängande den ena episoden efter den andra. Här kan man till exempel läsa historien om Klas-Gustafs bravader.

SONY DSC

Tack vare initiativ av Yxlö byalag kunde Ahlréns arkiv räddas och har stått i Yxlö bygdegård men kommer under september 2016 att överföras till Norrtälje Stadsarkiv. Det består av et stort antal A4-pärmar och kollegieblock. Hela materialet har sorterats och ställts upp i en ordning som jag tror Birger skulle acceptera. En översikt  över arkivet finns i Akivregistret .

Det finns också en möjlighet att gå närmare in på några av pärmarnas innehåll, genom att markera på volymens nummer.  Birger hade även gjort en förteckning över alla hans mer än 80 släktregister

Med anledning av Birger Ahlréns 100-årsdag den 20 juli 2016 har Blidö Sockens Hembygdsförening låtit sammanställa ett urval av ovan nämnda texter hämtade ur hans arkiv. Två häften presenterades i Yxlö Bygdegård den 20 juli kl 14.00. Vid en sammankomsten gavs en kort presentation av arkivet och även tillfälle att se arkivet. Priset för häftena med de utvalda texterna kommer att säljas för 100 kr. st.

Förutom denna sammanställning av texter har Birger som medlem i Blidö Sockens Hembygdsförening haft många inlägg i de gångna årsskrifterna. Dem kan man läsa om man söker via föreningens hemsida.