Flygplan störtade i Sikmarö

Den 14  juli 1954 står Otto Tenggren och tittar ut over Sikmarösjön. Plötsligt får han syn på och hör ett flygplan komma på låg höjd. Endast 150 meter, och Tenggren känner igen planet en Typ 78 eftersom han är fanjunkare vid flygflottiljen F2 i Hägernäs.  Efter att ha passerat över honom och 4-500  meter mot sydväst hörs en smäll, en förgasarsmäll och motorn tystnar. Han ser då att flygplanet svänger kraftigt åt vänster samtidigt som det sjunker. Sedan försvinner planet ur syne samtidigt som det hörs ett gaspådrag och en kraftig smäll och han förstår att flygplanet har störtat i skogen.

Ett annat vittne till händelsen var Knut Per Arne Olsson, bosatt i Stockholm, som stod vid sitt fritidshus på Mörtberget i södra delen av Sikmarösjön. Flygplanet kommer då på ca 150 meters höjd strax söder om Sunda och passerar Sikmarösjön mot väster över gårdarna vid Sikmarö. Hans observationer är liknande Tenggrens och ser ej heller nedslaget.

Flygplanet var en Noorduyn Norseman, ett av tre plan med beteckningen Tp 78, som i svenska flygvapnet mellan 1949 och 1959 tjänstgjorde som transportflygplan.  Standardbesättning för en Tp 78 som ambulansflygplan var en flygförare samt färdmekaniker, och som regel medföljde en läkare och en sjuksköterska för att vårda patienten.

Sikmaröflyget
Ett flygplan av typen Noorduyn Norseman

Programmet  för dagens flygning var att utföra en orienteringsflygning inom området F 2 – Furusund – Svartlöga – Kallskär – Runmarö –F 2. Fanjunkare Karl Axel Olof Arbin var pilot och Fanjunkare Bo Siggeson Kirsten tjänstgjorde som signalist. Som passagerare medföljde praktikanterna Jan Holmgren och Hans Thorsén.

Efter starten följde man Furusundsleden upp mot Furusund. Strax före Furusund steg man till 150 m. Signalisten skötte orienteringen och över Furusund svängde planet åt höger och flög sedan söderöver Blidösund mellan Yxlan och Blidö. När man kom i höjd med missionshuset på Blidö svängde föraren och flög in över Blidö. Höjden var härvid c:a 150 m. Kirsten uppfattade  denna manöver som att föraren ginade över Blidö för att flyga mot Kallskär. Han tog därför fram sin transportör för att ta ut färdlinjen mot Kallskär. Flygplanet saknade telefoniförbindelse mellan föraren och signalisten. Kirsten vet därför inte hur flygplanet manövreras, eftersom han är upptagen av sina beräkningar i sjökortet, förrän han konstaterar, att motorn hostar i samband med en vänstersväng. Högst en minut hade då gått sedan föraren svängde in över Blidö. Flygplanet sjönk hastigt nedåt i svängen men låg rätt på vingarna under sista delen av flygningen. Föraren försökte hela tiden få igång motorn, vilket först lyckades när flygplanet nästan var nere bland träden. Kirsten kan inte erinra sig om vänstersvängen påbörjades innan motorstörningarna uppträdde, men tror att det skedde ungefär samtidigt. Han iakttog heller inte, om bränslevarningslampan lyste. Sedan minns han intet mera förrän han befann sig bland spillrorna under flygplanet.

78002red2012-10-18IMG_0542

Resterna av flygplanet låg på bergig mossklädd mark i gles ungskog. Före nedslaget ”plöjdes” en gata av c:a 85 m längd i gles skog. Redan i början av gatan har vingspetsarna slagit av c:a 15 cm av tjocka stammar, medan de centrala delarna kapade klenare träd. Främre delarna av flottörerna var bortslitna och stöttorna knäckta. Vingarna brutna och delvis avklädda. Taket över förarhytten nedtryckt över förarplatserna. Kroppen var tillknycklad och hoptryckt på flera ställen. Motorn nedtryckt i marken, propellerhuset spräckt och bladen böjda i spetsarna.

78002red12012-10-18IMG_0537

Alla fyra undkom oskadade, endast en av passagerarna hade fått ytliga blessyrer. Flygplanet totalhavererade och kasserades. (Vid Jämtlands flyg-och lottamuseum finns en Norseman Mk.VI (c/n 649) bevarad och den är målad och märkt som den havererade 78´an.)

Ur teknisk rapport över haveriet finns följande utlåtande och beslut:
Haveriet har med största sannolikhet förorsakats av att föraren inkopplat fel bränsletank. Indisciplinär flygning har icke förelegat. Planläggningen av flygningen borde ha gjorts så att bestämd flygväg angivits och icke såsom orienteringsflygning inom ett område.
Målet hänskjutes till åklagaren
.”

Till  Chefen för  Kungl. Roslagens  flygkår:

”Härmed meddelas att hit inkommen utredning angående haveri den 15 juli 1954 med fpl typ Tp 78 ej föranleder någon åklagarmyndighets vidare åtgärd då det av utredningen ej kan klarläggas att Arbin genom försumlighet varit vållande till motorstörningen och det til följd därav inträffade haveriet.

                    Stockholm den 10 augusti 1954

                   Åklagarmyndigheten i Stockholm”

 

Text och bilder är hämtade från Svenskt Flyghistoriskt Forum http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=113&t=12430

Altartavlorna i Blidö Kyrka

I Blidö kyrka har det funnits tre altartavlor. Den nuvarande kom till vid den stora restaureringen av kyrkan 1937. Den har målats av Gunnar Torhamn (1894-1965) med motivet ”Jesus stillar stormen” varvid ramverket från 1859 återanvändes. (Se nedan)

Top.1

Före tillkomsten av den nuvarande kyrkan fanns det på samma plats en äldre kyrka, som enligt en ritning som ingår i ett syneprotokoll som inrättades 1854, var förutom sakristia och vapenhus ”upförd af timrade wäggar under spåntak”. Denna kyrka uppfördes enl. syneprotokollet i mitten av 1600-talet ”med huvudsakligt bidrag af en Baron Lejonhufvud … utan hjälp af Moderförsamlingen”. Eric Lejonhuvud var då ägare av Blidö Gård. Till denna första kyrkolokal på Blidö skänkte han sannolikt altarprydnaden som utgjordes av ett ”skulpturerat, i blått och grönt marmorerat samt förgyllt ramverk av ek”, som omfattade en oljemålning på duk föreställande Nattvarden. Tavlan som är osignerad och grovt utförd, synes återgå på en italiensk 1500-tals komposition. Den hänger nu i kyrkan på väggen under orgelläktaren.

SONY DSC

Då koret byggdes 1796 ersattes den gamla altarprydnaden av ett på altaret uppsatt kors med linkläde och törnekrona. Fonden utgjordes av en ny altartavla, som föreställer två änglar svävande på moln. Det är inte känt vem som målade tavlan. Efter restaureringen 1937 då kyrkan fick sin tredje altartavla på samma plats, har den förvarats på vinden i gamla skolan och togs ner för fotografering sommaren 2014.

SONY DSC

Ovannämnda syneprotokoll fastslog att det var omöjligt att reparera den gamla kyrkan. 1856 lade man grunden till den nya kyrkan omkring den gamla, ”hvilken ännu medan de nya murarna började resa sig derutomkring, hade begagnats”. När den gamla kyrkan revs återanvändes delar av den gamla kyrkans altarprydnad. I sockenprotokoll den 26 sept  1858 § 2 står det: ”Uppvisades af Herr Conduktören Andersson gjord ritning till Altardecorationen vilken godtogs och insändes till Byggm.” Och 17 okt i §1 står det: ”Ritningen till Altardekoration godtogs varav kostnaden för utförandet 555 Rd. Riksmynt”. Ramverket utfördes så att tavlan från 1796 inpassades.

Altatavla mä 001

Interiör före 1937

Som ett kuriosum kan berättas att systrarna Elvira Wickman (änka efter komminister Augustinus Lindstrand) och Berta Tenggren (båda döttrar till Klara Regina Sundberg på Sunda) övertalades 1905 av en representant för chilenska regeringen att resa till Chile. Man sökte kunnigt folk till lärare för chilenska yrkesskolor. Elvira blev anställd som vävlärare och Berta för att biträda i kvinnlig handslöjd. En tremånaderskurs hölls i ett nunnekloster vid påsktiden. Alla helgonbilder och statyetter i kyrkan täcktes över före långfredagen. Draperiet som skulle täcka altartavlan med Jesusbilden var i bristfälligt skick.  Då målade Berta en ridå med moln, en kalk och en uppslagen bok i stil med altartavlan som fanns hemma på Blidö. Trettio år senare besökte Berta igen klostret och fann att ridån fortfarande användes.

 

Texter hämtade ur Sveriges kyrkor. Uppland II sid 392 m fl.

 

Christineros första ägarinna

Som släkt- och bygdeforskare har jag vid flera tillfällen behövt säga: Apropå något helt annat.

Nu har jag kommit dit igen. Det började med att reda ut var lägenheten Christinero finns på Blidö. Den tomt som Argillanders hustru köpte av Sundbergarna i slutet av 1800-talet. Besök på Lantmäteriet gav mig resultatet . Det var ju enkelt. Fastigheten som ligger granne med Lagerviksvarvet. Men vem var hon och vem var den där Argillander? Som släktforskare vill man ha ordning och reda. Veta var och när personer är födda och vem de är i släkt med.

Hans föräldrar flyttade från Finland till Stockholm i början av 1800-­talet. Fadern hette Johan Argillander och var skomakare född i Paldamo och modern som hette Brita Christina Rautio var född i Uleåborg. De tillhörde finska församlingen i Stockholm och fick här mellan 1810 och 1828 sex döttrar och två söner. Lillebror Karl Erik Teodor blev bara tre år.

Den Argillander som har satt spår i byn Oxhalsö på Blidö var sonen Frans Johan som föddes 16/4 1817. Det var alltså han som skulle ha fört släktnamnet vidare, men det skulle visa sig att han inte fick några barn. Hans yrke uppges vara konstförvant. En försvenskning av en tysk titel. Helt enkel typograf. I samband med Laga Skifte i Oxhalsö tituleras han som källarmästare. Det var under den tiden som han lät uppföra Eknäs Gård på den norra delen av Blidö som kallades Eknäset.

På 40-talet gifter han sig med Brita Christina Andersdotter Barkén. (Ja, samma förnamn som modern.) I Rotemansarkivet står det att hon är född i Kärnbo 18/6 1812, d.v.s Mariefred, men där finns hon inte i födelseboken. Barkén var hennes fadersnamn, och fadern hittar jag inte, och har inte funnit släktskap med andra med namnet Barkén. Hur kommer det sig att hon heter Barkén? Det var nu jag spårade ur.

I det här fallet måsta man göra några kringgående rörelser och leta fram några Barkén´er, och se om hon passar in där. Det finns inga nu levande och det har bara varit ett par släkter med det namnet. En av dem kom från Västerås-Barkarö församling. En annan var en prästsläkt i början av 1800-talet som bar namnet Barkén, men det gav inte heller någonting.

Argillanders bodde i Stockholm i slutet av 1800-talet och Rotemansarkivet gav även en del andra med namnet Barkén. Skrivit med eller utan akut accent. Men så står jag plötsligt med två som båda heter Carl Oskar Barkén och båda är födda i Västerås 1851. Fast i födelseboken hittar jag bara en. Hm. Det kunde ju vara en som är gift två gånger, men det stämmer inte med årtalen. Modern Ulrika Eleonora är ogift och har helt enkelt antagit namnet Barkén, då hon flyttar från Kungs-Barkarö. Då var båda föräldrarna döda och ingen av dem hette Barkén.

Den ena Carl Oskar som gifter sig 1878 med Anna Charlotta Andersdotter är handlande. De flyttar omkring i Stockholm, har inga barn och så dör han 1893.

Den andra Carl Oskar gifter sig 1874 med Johanna Vilhelmina Johansdotter och bor i Norrköping. De får sex döttrar och en son som dör 1917 ogift.

Så jag börjar förfölja den som är gift med Johanna. Han är också handlare, frukthandlare och på 1880-talet stationskarl och skrädderiarbetare. Familjen flyttar hit och dit i Norrköping, ibland flera gånger om året. Och plötsligt dyker det upp en notis i Församlingsboken 1910-15 : ”Namnet Carl Oskar Andersson Barkén falskeligen antaget af Frans Oskar Andersson enligt intyg från Direktören för Linköpings länsfängelse af 22/7 1909 och Predikanten vid Långholmens Centralfängelse af 9/7 1913 (se bevis om häktade för år 1913) Förlustig medborgerligt förtroende under 3 år fr o m 1/7 1913, Änkl 00 4/7 enl. duplett af flyttattest 28/10 1913”. Han dömdes i Linköpings Rådhusrätt ”För 8de Resan” och satt i fyra år på Långholmen.  Hustrun dog redan år 1900, så hon kände kanske inte till det här och inte barnen heller, de hade fått 7 barn under åren 1875-88. Själv dog han 1917.

Ännu en Barkén fanns det i Rotemansarkivet. Matilda Andersdotter Barkén. En sak som förvånade mig var att Matilda och Frans Oskar Anderson som falskeligen tagit namnet Barkén båda skulle vara födda i Sandseryd. Årtalen var 1846 resp. 1851. Genom att följe Matilda bakåt mellan olika Stockholms­församlingar hamnade jag i Jönköping. Det skulle då visa sig att de var syskon. Modern Katrina Bårman som är av soldatsläkt, bor i Sandseryd enligt husförhörslängden år 1857-61 med tre oäkta barn födda 1843, 1846 och 1851 i Sandseryd. De två senare är Matilda och Frans Oskar. Men ingen av barnen finns i församlingens födelsebok! Det var felskrivit i husförhörslängden. De var födda i Jönköpings Kristina församling.

Kvar står alltså problemet med Argillanders änka. Jag har alltså ännu inte fått fram alla data om henne. Att jag ägnade tid på leta mig fram ända till Sandseryd beror på att jag hade hoppats på att det längre tillbaka skulle finnas släktband till några av de övriga personer som burit namnet Barkén. Men så var inte fallet.

Beträffande Christinero kan man i Brita Christinas testamente läsa ”…som jag eger i Wästerö inom Blidö Socken, hvilken lägenhet uppkallades Christinero, skall efter min död tillfalla Fröken Hilda Christina Carlsson som sin lagliga egendom dock under villkor att icke till annan öfverlåta lägenheten under sin lifstid, utan ettdera sjelf bebo den eller uppbära  inkomsten deraf.” Hilda Carlsson född 1868 hade tjänat hos änkan och var dotter till snickaren Johan Petter Carlsson i Furusund, och sedermera gift med Lars Johan Norling.

Fastigheten såldes efter Hildas död och har sedan haft flera ägare. Den ligger granne med Läcks varv i Blidösundsleden.

 

SONY DSC

Kristinero, som fastigheten heter och ser ut idag