Christineros första ägarinna

Som släkt- och bygdeforskare har jag vid flera tillfällen behövt säga: Apropå något helt annat.

Nu har jag kommit dit igen. Det började med att reda ut var lägenheten Christinero finns på Blidö. Den tomt som Argillanders hustru köpte av Sundbergarna i slutet av 1800-talet. Besök på Lantmäteriet gav mig resultatet . Det var ju enkelt. Fastigheten som ligger granne med Lagerviksvarvet. Men vem var hon och vem var den där Argillander? Som släktforskare vill man ha ordning och reda. Veta var och när personer är födda och vem de är i släkt med.

Hans föräldrar flyttade från Finland till Stockholm i början av 1800-­talet. Fadern hette Johan Argillander och var skomakare född i Paldamo och modern som hette Brita Christina Rautio var född i Uleåborg. De tillhörde finska församlingen i Stockholm och fick här mellan 1810 och 1828 sex döttrar och två söner. Lillebror Karl Erik Teodor blev bara tre år.

Den Argillander som har satt spår i byn Oxhalsö på Blidö var sonen Frans Johan som föddes 16/4 1817. Det var alltså han som skulle ha fört släktnamnet vidare, men det skulle visa sig att han inte fick några barn. Hans yrke uppges vara konstförvant. En försvenskning av en tysk titel. Helt enkel typograf. I samband med Laga Skifte i Oxhalsö tituleras han som källarmästare. Det var under den tiden som han lät uppföra Eknäs Gård på den norra delen av Blidö som kallades Eknäset.

På 40-talet gifter han sig med Brita Christina Andersdotter Barkén. (Ja, samma förnamn som modern.) I Rotemansarkivet står det att hon är född i Kärnbo 18/6 1812, d.v.s Mariefred, men där finns hon inte i födelseboken. Barkén var hennes fadersnamn, och fadern hittar jag inte, och har inte funnit släktskap med andra med namnet Barkén. Hur kommer det sig att hon heter Barkén? Det var nu jag spårade ur.

I det här fallet måsta man göra några kringgående rörelser och leta fram några Barkén´er, och se om hon passar in där. Det finns inga nu levande och det har bara varit ett par släkter med det namnet. En av dem kom från Västerås-Barkarö församling. En annan var en prästsläkt i början av 1800-talet som bar namnet Barkén, men det gav inte heller någonting.

Argillanders bodde i Stockholm i slutet av 1800-talet och Rotemansarkivet gav även en del andra med namnet Barkén. Skrivit med eller utan akut accent. Men så står jag plötsligt med två som båda heter Carl Oskar Barkén och båda är födda i Västerås 1851. Fast i födelseboken hittar jag bara en. Hm. Det kunde ju vara en som är gift två gånger, men det stämmer inte med årtalen. Modern Ulrika Eleonora är ogift och har helt enkelt antagit namnet Barkén, då hon flyttar från Kungs-Barkarö. Då var båda föräldrarna döda och ingen av dem hette Barkén.

Den ena Carl Oskar som gifter sig 1878 med Anna Charlotta Andersdotter är handlande. De flyttar omkring i Stockholm, har inga barn och så dör han 1893.

Den andra Carl Oskar gifter sig 1874 med Johanna Vilhelmina Johansdotter och bor i Norrköping. De får sex döttrar och en son som dör 1917 ogift.

Så jag börjar förfölja den som är gift med Johanna. Han är också handlare, frukthandlare och på 1880-talet stationskarl och skrädderiarbetare. Familjen flyttar hit och dit i Norrköping, ibland flera gånger om året. Och plötsligt dyker det upp en notis i Församlingsboken 1910-15 : ”Namnet Carl Oskar Andersson Barkén falskeligen antaget af Frans Oskar Andersson enligt intyg från Direktören för Linköpings länsfängelse af 22/7 1909 och Predikanten vid Långholmens Centralfängelse af 9/7 1913 (se bevis om häktade för år 1913) Förlustig medborgerligt förtroende under 3 år fr o m 1/7 1913, Änkl 00 4/7 enl. duplett af flyttattest 28/10 1913”. Han dömdes i Linköpings Rådhusrätt ”För 8de Resan” och satt i fyra år på Långholmen.  Hustrun dog redan år 1900, så hon kände kanske inte till det här och inte barnen heller, de hade fått 7 barn under åren 1875-88. Själv dog han 1917.

Ännu en Barkén fanns det i Rotemansarkivet. Matilda Andersdotter Barkén. En sak som förvånade mig var att Matilda och Frans Oskar Anderson som falskeligen tagit namnet Barkén båda skulle vara födda i Sandseryd. Årtalen var 1846 resp. 1851. Genom att följe Matilda bakåt mellan olika Stockholms­församlingar hamnade jag i Jönköping. Det skulle då visa sig att de var syskon. Modern Katrina Bårman som är av soldatsläkt, bor i Sandseryd enligt husförhörslängden år 1857-61 med tre oäkta barn födda 1843, 1846 och 1851. De två senare är Matilda och Frans Oskar. Men ingen av barnen finns i församlingens födelsebok!

Kvar står alltså problemet med Argillanders änka. Jag har alltså ännu inte fått fram alla data om henne. Att jag ägnade tid på leta mig fram ända till Sandseryd beror på att jag hade hoppats på att det längre tillbaka skulle finnas släktband till några av de övriga personer som burit namnet Barkén. Men så var inte fallet.

Beträffande Christinero kan man i Brita Christinas testamente läsa ”…som jag eger i Wästerö inom Blidö Socken, hvilken lägenhet uppkallades Christinero, skall efter min död tillfalla Fröken Hilda Christina Carlsson som sin lagliga egendom dock under villkor att icke till annan öfverlåta lägenheten under sin lifstid, utan ettdera sjelf bebo den eller uppbära  inkomsten deraf.” Hilda Carlsson född 1868 hade tjänat hos änkan och var dotter till snickaren Johan Petter Carlsson i Furusund, och sedermera gift med Lars Johan Norling.

Fastigheten såldes efter Hildas död och har sedan haft flera ägare. Den ligger granne med Läcks varv i Blidösundsleden.

 

SONY DSC

Kristinero, som fastigheten heter och ser ut idag

 

Nu kommer ”Kniven”…

Så sa man när ångfartyget Blidö styrde in i Blidösundet på 1880-talet. Men historien började 1866.

Fo21089A

Ångfartyget Ljusterö (tigare Engsö och senare Blidö och Gunhild) passerar Vaxholm slott. (Fotograf okänd)

På Nyköpings Mekaniska Verkstad sjösattes 1866 ett fartyg beställt av Ångfartygs AB Bockholmssund, Stockholm som fick namnet Engsö. Ångfartyget trafikerade traden Strängnäs-Stockholm och kallades kanske redan då för Kniven på grund av sin långsmala form. Hon hade en längd över allt 27,31 meter och bredd över allt 5,10 meter.

På den tiden bodde i Kolsvik på Yxlan en kronolots som hette Johan Albert Österman. Så småningom drev han både pensionatsrörelse och skeppshandel. Men det var som ingående i partsrederier han blev förmögen. Han fick epitetet ”Blidökungen”.

Ångfartyget Engsö hade nu fått namnet Ljusterö och ägdes under åren 1881-90 av Ljusterö Ångfartygs Rederibolag, och i rederiet hade J A Österman satsat pengar. Namnet ändrades igen till Blidö, och fartyget gick i trafik på traden Stockholm – Lindalssund – Ljusterö – Husarö – Blidösund.

Och nu är vi framme där vi började.

Nu kommer ”Kniven” ångande i Blidösundet

Jag har inte funnit någon bild som visar ångfartyget ”Kniven” i våra vatten. Kanske någon läsare har en sådan i sitt fotoalbum?

Som jag tidigare har berättat hade man i skärgården särskilda benämningar på folk från andra öar. På våra öar var namnet Blidö-Knivar. Hade det något samband med den ovan omtalade ångbåten?

Se också Blidöknivar, Möjabockar och annat folk, tryck här.

Av ångfartyget Knivens vidare öden kan nämnas att hon redan 1890 såldes till Waxholmsbolaget för 15 000 kronor. Såldes senare till Ångfartygs AB Drottningholm och får namnet Gunhild. Hennes senare tillvaro blir trafik på Vättern och går till skrotning 1958.

Fakta är hämtade från Sjöhistoriska Museets samlingar

http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/MarketStore/Foto/?msobjid=144131&Origin=SM

Birger Ahlréns arkiv

Trots att jag har varit sommarboende på Blidö i 60 år träffade jag aldrig Birger Ahlrén personligen. Vi hade några få telefonsamtal de sista åren, men som många känner till hörde Birger väldigt illa och samtalen blev inte så givande.

Därför känner jag inte personen Birger som många gör. Men jag har lärt känna släkt- och bygdeforskaren desto bättre nu genom att jag har gått igenom och sorterat upp hans digra arkiv som under 2014 stått i Yxlö bygdegård men som i framtiden kommer att finnas i Norrtälje Stadsarkiv.

SONY DSC

 

De bortåt 80 A4-pärmarna och 20 kollegieblocken är nu sorterade i en ordning som jag skulle tro att Birger skulle ha accepterat. I pärmarna som han betecknade ”Släktforskning” finns det ett 60-tal stamtavlor och ett 20-tal antavlor över kända släkter från Blidö socken. En sammanställning visar vad de olika pärmarna innehåller.

Han hade ett enormt intresse för Blidö sockens historia, ja det spred sig även till närliggande socknar. Född i Stockolm kom hans släkt från södra Dalarna, en socken som heter By, och ändå var det vår skärgård som band hans stora intresse.

Så länge han arbetade på Vattenfall var det på fritiden han grävde i arkiven, och det var på somrarna som han bodde i Kolsvik på Yxlan. Efter pensionen flyttade han och hustrun Violet ut för gott i början av 80-talet.

Ett av hans allra första forskningsresultat som vi känner till är en 3-poängsuppsats från Historiska Institutionen på Stockholms Universitet. Den är från 1986, och är en jämförande undersökning av några byordningar  i Uppland. Syftet med undersökningen var att undersöka byordningssituationen i Blidö socken. Av sammanfattningen framgår det att motiven för tillkomsten var att ”Åstadkomma en bättre ordning med fasta regler för gemensam efterlevnad” och ”att undvika dyra och tidspillande resor till häradsrätten”.

På 80-talet gick släktforskning till helt annorlunda mot nu. Då satt man på Landsarkiven och fick själv bläddra i de stora volymerna.  Men ett framsteg var redan då att alla landets kyrkböcker hade fotograferats. Då kunde man låna hem filmrullar, och det gjorde Birger, men då måste han ha en stor läsapparat att sätta filmerna i och sen skriva av de uppgifter han sökte. Han skrev ner det med blyertspenna i kollegieblock, sida upp och sida ner.

SONY DSC

Detta var före datorns tid och det fanns inga program som idag gör det enkelt att samla och koppla ihop dessa uppgifter till släkttavlor och släktbeskrivningar. Han gjorde ett fantastiskt arbete när han skrev av alla Blidös kyrkböcker, som en av hans släktforskarvänner, Hans Wester, sedan förde över till Excel-ark. Detta är nu sökbart för forskare som jobbar med Blidö, och tillgängligt på internet via min blogg.

I januari 1994 hade han med ett studieförbund satsat att hålla 10 hembygdskvällar. Han hade skrivit utförliga manus till sju av kvällarna som han själv skulle ta hand om. Två av kvällarna berättade Bosse Wiklund, dåvarande hembygdsföreningens ordförande, om skutor och seglats härute i gångna tider. Birgers föredrag är välformulerade och innehåller många intressanta beskrivningar av gångna tider. De är skrivna för 20 år sedan, men det allra mesta är lika aktuellt i dag ur historisk synpunkt. Mycket läsvärt. De 7 föredrag som Birger hade präntat ner på maskin och eller skrivit ut på inte alla gånger bra skrivare är nu utskrivna med modern teknik, med infogande av de handskrivna tilläggen.

I pärmen ”Hembygdskvällar” fanns också avskrifter av tingsprotokoll om fattigvårdsbestämmelser 1822 om Sexmäns uppgifter i socknen om fabrikör Wikström donation m m.

Från en bystämma i Kolsvik 1995 finns det manus till vad han berättade om Kolsviks bys utveckling efter Storskiftet 1827-33 fram till 1995 och tillika om Kolsviks byalag. 1999 planerade och genomförde Birger en Byvandring i Kolsvik. Den var välplanerad och ett noga genomarbetat manus finns bevarat.

Han gjorde också intervjuer med gamla vänner som kunde berätta om livet kring förra sekelskiftet. Algot Södergren i Kolsvik på Yxlan och Oskar Andersson i Bergshyddan på Blidö m flera som är inspelade på band. Södergren som dog några månader senare 99 år gammal hade ett otroligt minne att dela med sig av och Oskar Andersson som berättade sammanhängande den ena episoden efter den andra. Här har man till exempel historien om Klas Gustav och hans bravader

Förutom det skrivna material som nu har kommit fram i arkivet har Birger som medlem i Blidö Sockens hembygdsförening haft många inlägg i gångna årsskrifterna. Dem kan man läsa om man söker via föreningens hemsida. Det finns också planer på att göra en sammanställning av Birger Ahlréns  ”samlade verk” i bokform. En innehållsförteckning kan evt ta sig ut så här:

En 3-poängsuppsats om byordningar

Sju Hembyggdskvällar, hållna 1994

Sockenstämmoprotokoll i Blidö Capell 8/3 1767

Fattigvårdsbestämmelser daterat 21 april 1822

Sexmän, deras uppdrag i socknen

Tingsprotokoll 5 april 1823, misshandel av en svärmoder

Sockenstuguprotokoll 28 januari 1827

Wikströms donation, fabrikören i Furusund

Bystämma 1995

Byvandring 1999

Minnesnoteringar

De saknade kyrkböckerna