Hellbergarna

 

Kjell Hellberg som är sonson sonson sonson till Blidös förste Hellberg berättar sin släkts historia. (Se släkttavlan)

Den första Hellbergaren som kom till Blidö var Per Hellberg. Han föddes 1784 i Maria Magdalena församling i Stockholm, föräldrar var Carl Petter Hellberg och hans hustru Katarina Björklund. Familjen splittrades efter en tid.  Per flyttade, enligt släkthistorien, som yngling till Furusund och betjänt åt ”president” Lagerheim. Först 1807 finns han omnämnd i Blidö husförhörslängd  och då som sockenskräddare boende i Långviken. Några år senare flyttade han till Vagnsunda Ed (nuvarande Rosliden). I Vagnsunda gifter sig Per 1811 med änkan Brita Andersdotter från Gräskö. Brita har dottern Fredrika med sig från ett föregående äktenskap. Paret Per och Brita får tre gemensamma barn. Pers mamma Katarina Björklund flyttar 1812 till Vagnsunda, pappan Karl Petter ”som förfallit i dryckenskap” har troligen dött. Per Hellberg blir efter en tid vice länsman och i en Kungörelse från 1820 står det ; ”Sen sjöarne nu blivit allmänt körbare och sekre , så tillsegas herigenom vedebörande att på förste dagarne i nesta vicka behörigen utbuska de allmänna is- och vintervägarne, hvaröfver Vice Länsman Hellberg hafva noggrann eftersyn”.                                                                   Hårdnackalund den 30 December 1820.                                                                                                                       J H Granberg.

Per går genom isen och drunknar på Vagnsundaviken i december 1855.

Pers äldste son Karl Fredrik med familj bodde i 8 år på Hälsingeholmen i Värmdö där lärde han sig bland annat att bygga båtar. De återvände 1848 till Blidö där de köpte hemmanet ½ mantal av Glyxnäs. Till hemmanet hörde också ett flertal öar och även utmarker som Långviken och nuvarande Linkens naturreservat. Dessa öar och utmarker användes mest till slåtter av strandängar och sommarbete åt korna. Säljare var Anders Andersson Engström som senare delade resterande ½ mantal till sina tre barn. Karl Fredrik var nu båtmästare och började bygga båtar på strandängen i Glyxnäs. Här har varit stapelplats för 12 av Blidös roslagsskutor, de första av dem var Jungfrun 1852, Amanda 1853, Hoppet 1855, Erodice 1857. En av de sista var Elvira som byggdes 1866-67. Här byggdes också många storökor, fisksumpar och roddbåtar. I en storöka 7-8 m lång kunde 6 roddare ta sig till Stockholm på i bästa fall 12 timmar och med rätt vind lite snabbare. Den sista storökan byggde Karl Fredriks son August 1897 och den användes så sent som på 1950-talet. Jag var själv med på en av de sista transporterna när fyra kvigor flyttades från Alskär till Linken.

Karl Fredrik och systern Anna Kristina  förde släkten vidare. (Se släkttavlorna)

Karl August Hellberg, son till Karl Fredrik, föddes på Hälsingeholmen och övertog hemmanet i Glyxnäs efter sin far. Nu kom väckelserörelsen till Blidö och August blev snart en ledare. Tillsammans med ett drygt tjugotal medlemmar bildades Blidö missionsförsamling*). August var dess ordförande och talare i många år. Han var också engagerad med att skapa bra kommunikationer, båttrafiken i Blidösundet till och från Stockholm var en hjärtefråga. Tillsammans med andra näringsidkare och fastighetsägare i Glyxnäs och Sikmarö byggde man gemensamt Glyxnäs ångbåtsbrygga på August mark. Av de 6 barnen blev tre kvar i Blidö.

Karl Augusts son Bror August och hustrun Frida övertog, vid hemmansklyvningen 1907, den södra delen av hemmanet medan den norra delen tillföll systern Lydia och hennes man Reinhold Jansson. Bror August kom att bli mycket engagerad i skolan där han skötte bokföringen och i kyrkan där han var kyrkvärd. Han var också drivande för att få till stånd bättre kommunikationer i Blidösundet. Var även mycket aktiv när Blidöborna beställde fartyget ”Blidösund”  Under det så kallade Blidökriget var han mycket engagerad, det har berättats att han och svågern Reinhold vid flera tillfällen förhindrade Waxholmsbolagets fartyg att lägga till vid Glyxnäs brygga genom att sitta på varsin pållare.

*) se även inlägget om Blidö Missionsförsamling

 

Annonser

Strindberg hyrde hos en skomakare i Furusund 1899

  Skomakar-Janne var ett känt begrepp i Furusund på 1800-talet. Men vem var han egentligen? Var det hos Skomakar-Janne som August Strindberg hyrde? Nej det var det inte. I Ester Grönblads bok om Furusund finns ett foto tagit i Källarbacken vid sekelskiftet. (Pl. 9) Det måste vara sonen Johan Johansson 1828-1906. Fadern Johan Johansson 1794-1865 var också skomakare i Furusund.     I födelseboken för Länna 1776-1829 står det att även Skomakar-Jannes farfar var skomakare, Johan Ersson, som angavs bo i Bergshamra, vilket strukits över och man skrivit ”Winter’s” som jag tolkar ”borta hos/vid Winter”. Båtsmannen hette då Matts Winter. Skomakaren bodde vid dödsfallet i Winterstorpet i Länna men var alltså inte båtsman som Ester Grönblad anger. Därav kallades Skomakar-Janne för Winter-Janne Enligt kyrkböckerna har det bott sju skomakare i Furusund. Tre av dem hette Andersson. 1832 föddes Hans i Anderslöv i Skåne, 1849 föddes August i Frötuna och 1862 föddes Anders Gustaf i Fredsberg i Skaraborgs län. I Ester Grönblads bok om Furusund kan man läsa att skomakaren som Strindberg hyrde hos var medlem av missionsförsamlingens styrelse på Köpmanholm. Kollar man i församlingens matrikel, framgår det att det är August Andersson. August Andersson var född i Mutsunda, Frötuna förs. 14 maj 1849. Föräldrarna var bonden Anders Ersson och hustrun Cathrina Olsdotter. 21 dec 1880 gifter sig August i Blidö kyrka med Sofia Vilhelmina Nordberg född i Norrtälje 6 april 1854 och flyttar 18 april 1881 till Furusund. Deras första barn David föds 20 juni 1881 men blir endast tre månader gammal. De får ytterligare två barn: Lilly Sofia född 15 maj 1883, gift med Kornelius Isidor Pettersson Blidmark född 3 febr 1880 på Norröra, de får tre barn Gösta och Bengt som är ogifta och Ingrid Sofia som endast blir fyra år gammal. Martin August född 7 mars 1889, som blev tullvaktmästare och dog i Stockholm 30 juni 1923. Han var gift och sedermera skild från Agnes Ottilia Magnusson född 9 sept 1895 i Lysekil och dog i Sofia Stockholm 12 november 1961. Således har jag inte kunnat finna några nu levande ättlingar efter skomakare August Andersson Det var alltså hos skomakaren Anders Andersson som Strindberg hyrde. Rummet som var en tillbyggnad till den ursprungliga stugan är nu återställt som det såg ut vid förra sekelskiftet. Skomakarstugan ligger på Förängsvägen nr 7.

Gravstenen i kyrkgolvet

Många fötter har trampat på gravstenen inne i Blidö kyrka. Men hur många kyrkobesökare har tänkt på vem det kan vara som ligger där sedan mitten av 1700-talet. Det är en intressant historia som behöver berättas för människor som bor eller färdas härute idag. Olika delar av historien har jag hämtat från Ester Grönblads bok om Furusund och från Birger Ahlrén som skrev 1989 i hembygdsföreningens årsskrift om gravstenen i Blidö kyrka.

1758 bestämde man att göra ny bänkinredning i kyrkan och att man skulle byta ut trägolvet mot tegelgolv under bänkarna. I det sammanhanget passade Casper Eveler, som hade tjänst i Furusund som bokhållare, på att köpa sin gravplats och iordningställa densamma. Han hade därvid även införskaffat stenen som samtidigt placerats i golvet. Inskriptionen lyder:

 

CASPER DAVID

EVELER

FÖDD ÅR 1703 DÖD 17

PÅ FURUSUND

HVAREST HAN

FRÅN ÅR 1737 TIÄNT

ÄRLIG, FLITIG OCH TROGEN

 

Och där låg stenen och väntade på att Eveler skulle gravläggas. Dödsåret saknas, det blev aldrig ditknackat!

Det skulle bli Birger Ahlrén som löste gåtan vilket år Eveler dog. Det var vid ett tillfälle då han sökte ett mål i Domboksprotokollen för 1762 som han helt plötsligt finner ett testamente, där det framgick att Eveler dog 24 april 1762.

Ur testamentet kan man under punkt 4 också läsa det som berör hans gravplats i Blidö Capel:

”För mitt lägerställe och vilostad uti Blidö Capell, vilket jag på egen bekostnad bygga låtit, skänker jag till nämnda Capell femtio plåtar eller 300 daler kopparmynt, dock med det förbehåll att nämnda summa ej före måtte bli utkrävd före än mina gäldenärer betalat sina skulder till sterbhuset.”

Furusund den 23 april 1762

Caspar Eveler

Enligt kyrkoräkenskaperna för budgetåret 1763-74 var kyrkokassans inkomster 619 daler 12 öre kopparmynt inrymmande de detta år den 3 juli inlevererade testamentspengarna 300 daler kopparmynt.

Utgifterna för den nya bänkinredningen och tegelgolvet uppgick till 734 daler kopparmynt.