Nu kommer ”Kniven”…

Så sa man när ångfartyget Blidö styrde in i Blidösundet på 1880-talet. Men historien började 1866.

Fo21089A

Ångfartyget Ljusterö (tigare Engsö och senare Blidö och Gunhild) passerar Vaxholm slott. (Fotograf okänd)

På Nyköpings Mekaniska Verkstad sjösattes 1866 ett fartyg beställt av Ångfartygs AB Bockholmssund, Stockholm som fick namnet Engsö. Ångfartyget trafikerade traden Strängnäs-Stockholm och kallades kanske redan då för Kniven på grund av sin långsmala form. Hon hade en längd över allt 27,31 meter och bredd över allt 5,10 meter.

På den tiden bodde i Kolsvik på Yxlan en kronolots som hette Johan Albert Österman. Så småningom drev han både pensionatsrörelse och skeppshandel. Men det var som ingående i partsrederier han blev förmögen. Han fick epitetet ”Blidökungen”.

Ångfartyget Engsö hade nu fått namnet Ljusterö och ägdes under åren 1881-90 av Ljusterö Ångfartygs Rederibolag, och i rederiet hade J A Österman satsat pengar. Namnet ändrades igen till Blidö, och fartyget gick i trafik på traden Stockholm – Lindalssund – Ljusterö – Husarö – Blidösund.

Och nu är vi framme där vi började.

Nu kommer ”Kniven” ångande i Blidösundet

Jag har inte funnit någon bild som visar ångfartyget ”Kniven” i våra vatten. Kanske någon läsare har en sådan i sitt fotoalbum?

Som jag tidigare har berättat hade man i skärgården särskilda benämningar på folk från andra öar. På våra öar var namnet Blidö-Knivar. Hade det något samband med den ovan omtalade ångbåten?

Se också Blidöknivar, Möjabockar och annat folk, tryck här.

Av ångfartyget Knivens vidare öden kan nämnas att hon redan 1890 såldes till Waxholmsbolaget för 15 000 kronor. Såldes senare till Ångfartygs AB Drottningholm och får namnet Gunhild. Hennes senare tillvaro blir trafik på Vättern och går till skrotning 1958.

Fakta är hämtade från Sjöhistoriska Museets samlingar

http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/MarketStore/Foto/?msobjid=144131&Origin=SM

Birger Ahlréns arkiv

Trots att jag har varit sommarboende på Blidö i 60 år träffade jag aldrig Birger Ahlrén personligen. Vi hade några få telefonsamtal de sista åren, men som många känner till hörde Birger väldigt illa och samtalen blev inte så givande.

Därför känner jag inte personen Birger som många gör. Men jag har lärt känna släkt- och bygdeforskaren desto bättre nu genom att jag har gått igenom och sorterat upp hans digra arkiv som under 2014 stått i Yxlö bygdegård men som i framtiden kommer att finnas i Norrtälje Stadsarkiv.

SONY DSC

 

De bortåt 80 A4-pärmarna och 20 kollegieblocken är nu sorterade i en ordning som jag skulle tro att Birger skulle ha accepterat. I pärmarna som han betecknade ”Släktforskning” finns det ett 60-tal stamtavlor och ett 20-tal antavlor över kända släkter från Blidö socken. En sammanställning visar vad de olika pärmarna innehåller.

Han hade ett enormt intresse för Blidö sockens historia, ja det spred sig även till närliggande socknar. Född i Stockolm kom hans släkt från södra Dalarna, en socken som heter By, och ändå var det vår skärgård som band hans stora intresse.

Så länge han arbetade på Vattenfall var det på fritiden han grävde i arkiven, och det var på somrarna som han bodde i Kolsvik på Yxlan. Efter pensionen flyttade han och hustrun Violet ut för gott i början av 80-talet.

Ett av hans allra första forskningsresultat som vi känner till är en 3-poängsuppsats från Historiska Institutionen på Stockholms Universitet. Den är från 1986, och är en jämförande undersökning av några byordningar  i Uppland. Syftet med undersökningen var att undersöka byordningssituationen i Blidö socken. Av sammanfattningen framgår det att motiven för tillkomsten var att ”Åstadkomma en bättre ordning med fasta regler för gemensam efterlevnad” och ”att undvika dyra och tidspillande resor till häradsrätten”.

På 80-talet gick släktforskning till helt annorlunda mot nu. Då satt man på Landsarkiven och fick själv bläddra i de stora volymerna.  Men ett framsteg var redan då att alla landets kyrkböcker hade fotograferats. Då kunde man låna hem filmrullar, och det gjorde Birger, men då måste han ha en stor läsapparat att sätta filmerna i och sen skriva av de uppgifter han sökte. Han skrev ner det med blyertspenna i kollegieblock, sida upp och sida ner.

SONY DSC

Detta var före datorns tid och det fanns inga program som idag gör det enkelt att samla och koppla ihop dessa uppgifter till släkttavlor och släktbeskrivningar. Han gjorde ett fantastiskt arbete när han skrev av alla Blidös kyrkböcker, som en av hans släktforskarvänner, Hans Wester, sedan förde över till Excel-ark. Detta är nu sökbart för forskare som jobbar med Blidö, och tillgängligt på internet via min blogg.

I januari 1994 hade han med ett studieförbund satsat att hålla 10 hembygdskvällar. Han hade skrivit utförliga manus till sju av kvällarna som han själv skulle ta hand om. Två av kvällarna berättade Bosse Wiklund, dåvarande hembygdsföreningens ordförande, om skutor och seglats härute i gångna tider. Birgers föredrag är välformulerade och innehåller många intressanta beskrivningar av gångna tider. De är skrivna för 20 år sedan, men det allra mesta är lika aktuellt i dag ur historisk synpunkt. Mycket läsvärt. De 7 föredrag som Birger hade präntat ner på maskin och eller skrivit ut på inte alla gånger bra skrivare är nu utskrivna med modern teknik, med infogande av de handskrivna tilläggen.

I pärmen ”Hembygdskvällar” fanns också avskrifter av tingsprotokoll om fattigvårdsbestämmelser 1822 om Sexmäns uppgifter i socknen om fabrikör Wikström donation m m.

Från en bystämma i Kolsvik 1995 finns det manus till vad han berättade om Kolsviks bys utveckling efter Storskiftet 1827-33 fram till 1995 och tillika om Kolsviks byalag. 1999 planerade och genomförde Birger en Byvandring i Kolsvik. Den var välplanerad och ett noga genomarbetat manus finns bevarat.

Han gjorde också intervjuer med gamla vänner som kunde berätta om livet kring förra sekelskiftet. Algot Södergren i Kolsvik på Yxlan och Oskar Andersson i Bergshyddan på Blidö m flera som är inspelade på band. Södergren som dog några månader senare 99 år gammal hade ett otroligt minne att dela med sig av och Oskar Andersson som berättade sammanhängande den ena episoden efter den andra. Här har man till exempel historien om Klas Gustav och hans bravader

Förutom det skrivna material som nu har kommit fram i arkivet har Birger som medlem i Blidö Sockens hembygdsförening haft många inlägg i gångna årsskrifterna. Dem kan man läsa om man söker via föreningens hemsida. Det finns också planer på att göra en sammanställning av Birger Ahlréns  ”samlade verk” i bokform. En innehållsförteckning kan evt ta sig ut så här:

En 3-poängsuppsats om byordningar

Sju Hembyggdskvällar, hållna 1994

Sockenstämmoprotokoll i Blidö Capell 8/3 1767

Fattigvårdsbestämmelser daterat 21 april 1822

Sexmän, deras uppdrag i socknen

Tingsprotokoll 5 april 1823, misshandel av en svärmoder

Sockenstuguprotokoll 28 januari 1827

Wikströms donation, fabrikören i Furusund

Bystämma 1995

Byvandring 1999

Minnesnoteringar

De saknade kyrkböckerna

 

 

Blidöknivar, Möjabockar och annat folk

I alla tider har människor gett varandra öknamn och mer eller mindre vackra/vänliga tillmälen. Ofta har också öbor gett varandra särskiljande namn. Lånat från Museum för skärgårdskultur då och nu har vi följande lista:

En lista finns uppsatt på väggen i butiken i Skärgårdsmuseets Nämdöfilial. Den är en sammanställning från olika källor över vad öborna från olika öar kallades i gamla dagar.

Gammal Skärgårdsramsa:

Blidö - knivar
Dalarö - nattdockor
Ljusterö - knaggar eller pinnar
Gällnö - råttor
Hjälmö - gäss
Husarö - pottor
Ingarö - vargar
Ingmarsö - sådfiskar
Karklö - får
Lådna - munkar
Möja - bockar
Nämdö - rävar
Ornö - baggar
Runmarö - loar
Rådmansö - pikstavar
Sandhamn - dansdockor
Svartsö - grisar
Tjockö - sjörövare
Trångholmen - ankor
Utö - kaggar
Vaxholm - simpor
Värmdö - kalvar
Äpplarö - tuppar

Blidös knivar återfinner man  numera i en vimpel för segelfartyg.

vimpel-800x800

Denna båtvimpel har utformats utifrån de givna färger som historiskt sett varit signifikativa för Blidöbygden, dvs den blå och röda färgen på sudlinjen. Den K-märkta Sandkilen Helmi vid Stämmarsund är ett utmärkt exempel, som bär dessa färger i vattenlinjen. Den tvåtungade vimpelns röda fält är även igenkännande som signalflagga B. Knivarna i vimpeln symboliserar Blidöborna vilka omnämns som ”knivar” i ett flertal böcker om Stockholms skärgård.

Vimpeln kan inköpas i Blidö.se webbshop.