Gravstenen i kyrkgolvet

Många fötter har trampat på gravstenen inne i Blidö kyrka. Men hur många kyrkobesökare har tänkt på vem det kan vara som ligger där sedan mitten av 1700-talet. Det är en intressant historia som behöver berättas för människor som bor eller färdas härute idag. Olika delar av historien har jag hämtat från Ester Grönblads bok om Furusund och från Birger Ahlrén som skrev 1989 i hembygdsföreningens årsskrift om gravstenen i Blidö kyrka.

1758 bestämde man att göra ny bänkinredning i kyrkan och att man skulle byta ut trägolvet mot tegelgolv under bänkarna. I det sammanhanget passade Casper Eveler, som hade tjänst i Furusund som bokhållare, på att köpa sin gravplats och iordningställa densamma. Han hade därvid även införskaffat stenen som samtidigt placerats i golvet. Inskriptionen lyder:

 

CASPER DAVID

EVELER

FÖDD ÅR 1703 DÖD 17

PÅ FURUSUND

HVAREST HAN

FRÅN ÅR 1737 TIÄNT

ÄRLIG, FLITIG OCH TROGEN

 

Och där låg stenen och väntade på att Eveler skulle gravläggas. Dödsåret saknas, det blev aldrig ditknackat!

Det skulle bli Birger Ahlrén som löste gåtan vilket år Eveler dog. Det var vid ett tillfälle då han sökte ett mål i Domboksprotokollen för 1762 som han helt plötsligt finner ett testamente, där det framgick att Eveler dog 24 april 1762.

Ur testamentet kan man under punkt 4 också läsa det som berör hans gravplats i Blidö Capel:

”För mitt lägerställe och vilostad uti Blidö Capell, vilket jag på egen bekostnad bygga låtit, skänker jag till nämnda Capell femtio plåtar eller 300 daler kopparmynt, dock med det förbehåll att nämnda summa ej före måtte bli utkrävd före än mina gäldenärer betalat sina skulder till sterbhuset.”

Furusund den 23 april 1762

Caspar Eveler

Enligt kyrkoräkenskaperna för budgetåret 1763-74 var kyrkokassans inkomster 619 daler 12 öre kopparmynt inrymmande de detta år den 3 juli inlevererade testamentspengarna 300 daler kopparmynt.

Utgifterna för den nya bänkinredningen och tegelgolvet uppgick till 734 daler kopparmynt.

 

Annonser

Andersson på Valbergsudden

I många släkter från Blidö socken kan man vandra sex generationer eller mera tillbaka i tiden. En del blidöbor kom inflyttande från närliggande öar. Till exempel från Rådmansö.

I början av 1800-talet flyttade Erik Andersson från Åkerö by i Rådmansö socken till Oxhalsö på Blidö. Han tog med sig hustru och barn och bosatte sig på Valbergsudden. Familjen hade haft åtta barn men fem dog före två års ålder, så nu bestod familjen av fem personer. Vi vet inte så mycket om familjen då det fattas en del husförhörslängder i Blidö socken mellan 1823 och 1844.

År 1833 dog emellertid hustrun, Anna Olofsdotter och av bouppteckningen efter henne kan vi få en liten uppfattning om levnadsförhållandena på den tiden. I inledningen står det:

Åhr 1833 den 19 de November Ansteltes Laga Bo upp Täckning  efter inhyses mannen Erik Anders Sons Hustru anna olofsdoter på Wallbergs hudden å Oxhalsö Egor å Blidö Socken som med Döden af läd den 9 de sistlidne augusti och lämnade efter Sig Enkemannen bemelte Erik Andersson samt med honom 3 ne Sönner Anders Åkerblom, Erik Sjöblom Johan Öster man alla Myndiga och Boende på Oxhalsö Egor af hvilka de två först nemda voro nervarande; Enke mannen tillsades att hvid Edelid för Pligtelse upp Gifva Boett Som det hvid hustruns Döds stund befans hvilken up Gift Skedde. På nedan skrefne sätt Som följer”

Här ser man det märkliga att de tre sönerna hade tagit olika efternamn, dessutom var hustruns namn bortglömt och infogat i texten i efterhand. Erik Anderssons släkttavla ser man här, och sönernas nedan.

Det är endast för sonen Anders  Åkerblom man har kunnat följa fram till våra dagar, och vad som hänt med Erik Sjöblom känner man inte till. Troligen har han lämnat Blidö någon gång före faderns död 1843 då han inte omnämns i dennes bouppteckning. Erik och Annas arvingar finns här.

Vill du se bouppteckningen finns det en avskrift här, som original har den beteckningen Frötuna och Länna skeppslags häradsrätt FII:7 1831-36 bild 4000.

Blidökungen, vem var han?

Birger Ahlrén ställde frågan i Blidö sockens hembygdsförenings årsskrift 1997 sid 10.

Han ansåg att man kunde tala om kungar och skrev i inledningen om Johan Norman i Stämmarsund. Så här börjar hans svar på frågan.

”Från mitten av 1800-talet till in på 1920-talet d.v.s. under “bondeseglationens tidsepok” och Furusund var ett kulturcentrum i omvärldens ögon verkade i Blidö socken två samtida män som blev bygdens kungar i merkantilt avseende. Det var Blidökungen Johan Österman i Kolsvik och Johan Norman i Stämmarsund på andra sidan Blidösundet. Olika till sin läggning genomförde de tillsammans många projekt som partredare.

Johan Norman var född på Sundskär den 31 juli 1838 och 1859 gift (1g) med Gle. Anders Anderssons i Kolsvik dotter Margaretha Kristina (1834 – 1892). Mest känd blev han genom uppbyggnaden av  Stämmarsund med hus för uthyrning och ett större eget som gavs namnet Borgen. Därtill ett sågverk och brädgård som alltjämt består. Ännu in i 80 års verkade båda i företag. Norman som verkställande direktör i Ångfartygs AB Stockholm Blidösund och Österman som disponent i Furusunds Slip- & Varfs Aktiebolag.

Johan Albert Österman föddes 1831 den 12 augusti som kanske den sist födde i Öfra Kolsvik som då var namnet på den gamla byplatsen. Föräldrarna bonden “unge Anders Andersson” Österman (1807- 1860) och hans hustru Katarina Jansdotter (1804 – 1856) flyttade nämligen som en följd av laga skifte med kvarboende grannar till den nya byplatsen i Kolsvik. De hade där fått hemmanstomten närmast lastageplatsen vid bryggan. Där byggdes hus av sedvanlig typ men senare lät sonen Johan bygga ett betydligt större med torn. Det blev “Tornvillan” och kallas så än idag fast tornen togs bort på 1920- talet.”

Mycket mera om Johan Albert Österman som blev den som fick namnet Blidökungen kan läsas i sin helhet i Birger Ahlréns artikel  i årsskriften på sida 10.

De två ”kungarnas” släkttavlor finns att se genom knapptryckningar: Österman eller Norman 

Har det blivit några fel eller missar är jag tacksam att få veta det så det kan ändras,