
Ett vanligt hus på 1850-talet: Båtsmanstorpet
Den 14 augusti 1856 inställde sig ”Herr Andre Landtmätaren” J A Arnberg i Oxhalsö by för att påbörja laga skifte. Det upprättades då en skifteskarta, och tack vare den vet vi idag vilka gårdar och torp som fanns då. De flesta låg i byn men på kartan kan man se även bosättningar vid Eknäs, Fagernäs, Norrsund, Valbergsudden, Fällgate, Kalvhagen, Österäng och ute på Granö Örat.
Av ”Häfdebeskrivning öfver alla egorna till Oxhalsö by” framgår namnen på gårdarna i byn: Nedergården, Storgården, Norrstugugården, Norrgården, Östergården och Södergården. Västergården som hade deltagit i storskiftet på 1820-talet ingick inte.
Storskiften genomfördes i Sverige under 16- och 1700-talen för att omfördela äganderätten till den odlade marken. Målet för skiftesverksamheten var att ägaren skulle få hela sin ägo i en sammanhängande areal. Det blev inte alltid så lyckat. Som en följd av svårigheterna att genomföra dem fastställde riksdagen 1827 ett beslut om ett modifierat enskifte, det så kallade laga skiftet.
1780 hade det genomförts en ”stor skiftes delning öfver Oxhalsö Bys egor, hvilken by består utaf 2 ¼ Mantal frälse under Blidö Sätesgård tillhörande Asseroren uti Kongl Majts och Rikets Comercie Collegio, Wälborne Herr Carl Er: Lagerheim …”
Denna delning av Oxhalsö och Västerö låg senare till grund för försäljningen av marken. Genom 1789 och 1809 års stadgande fick även bönder rätt att förvärva frälsejord.
Vid ett nytt storskifte som ägde rum på 1820-talet önskade bröderna Sundberg på Västerö, som genom köp fått gränser mot Västergården, att få marken uppdelad i enskilda ägor.
Laga skifte i Oxhalsö by
I Oxhalsö hade vid mitten av 1800-talet alla gårdarna genom arv och köp fått flera delägare och man beslutade att ansöka om att få ett laga skifte till stånd. Det påbörjades 1859.
Delägarna var sjutton till antal. Frans Johan Argilander, som titulerades källarmästare, bodde och ägde fastigheter i Stockholm. Han hade köpt in sig i byns sex gårdar och fick sin andel, en femtedel, i ett skifte i Nordanöskogen där han just höll på med uppförandet av Eknäs gård.
Två andra delägare som fick var sin femtedel var bröderna Johan Eric och Anders Öhman. De ägde hälften var i Södergården. Ett önskemål var att alla skulle få sin andel i ett skifte, vilket tyvärr inte gick att lösa. Det blev både två och tre skiften. 14 delägare delade på resten.
Den 8. augusti 1860 var det sammanträde inför laga skifte. I protokollet från den dagen står det: ”Som i anseende till ägornes spridda läge, en och annan utflyttning torde för erhållande för ett förmånligt och beqvämt skifte utur den nu sammanträngde byn blifva nödig, så företogs besigtning af de uti byn uppförda Gårdar, för utrönande af hvilken som kan pröfvas skyldig att från byn utflytta, hvarmed man var sysselsatt till sent på aftonen på följande dag den 9de Augustii, hvarom närmare upplysning vinnes af den deröfver serskildt upprättade akten bifogade Besiktnings-instrumentet.”
Vi kan av denna skrivelse se hur alla till gårdarna hörande byggnader såg ut. Husen kan indelas i tre grupper. Den enklaste byggnaden med endast kök med spis och bakugn samt en förstugukvist har jag kallat A.
I några stugor fanns även en kammare som ibland kallades kontor och oftast användes som förrådsutrymme. Eventuellt fanns det trappa och vindskontor. Av denna hustyp, kallad B, har vi ett utmärkt exempel i Oxhalsö båtsmanstorp. Grundytan varierade i båda dessa hustyper från 25 till 45 m2 .
Den tredje hustypen, kallad C, hade fått en ”Anderstuga”, eller parstuga. Ett rum hade byggts till, i en del fall med spis, så att två familjer kunde bo i huset. Grundytan var här 35 till 75 m2.
Alla hus är byggda med liggande stockar och höjd anges med antal varv (hvarf). Stockarna är i snitt 20 cm på höjden. Röstet är den övre delen av gaveln.
Ett exempel på typ A är Gustaf Sjöbloms gård:
”Stugubyggnad under bristfälligt tak af bräder och tegel, 10 alnar lång, 8 ½ alnar bred (5,9×5,0 m) och 11 hvarf hög, röstat 8 hvarf, inredd till förstuga och stuga, allt bristfälligt.”
Johan Peter Ersons gård år ett bra exempel på typ B:
”Stugubyggnaden med frontéspise, 14 ¼ alnar lång, 9 alnar bred, (8,5×5,3 m) 14 hvarf hög, röstena 9 hvarf inredd Till förstuga med kontor och uppgång till winden; Kök med 2ne fönster, golf och panel samt spis med Bakugn. Kammare 2ne fönster och golf samt spis men saknar trossbotten, windskammare med ett fönster, oinredd och nybyggdt och i godt stånd.”
Stugan på bilden nedan liknar Båtsmanstorpet i Oxhalsö, och är ett mycket bra exempel på typ B.

Bilden nedan visar den större hustyp C som t ex Anders Janssons gård:
”Stugubyggnaden under tak af bräder och tegel 21 ¾ alnar lång, 9 ½ alnar bred (12,9×5,6 m) och 5 alnar hög. Inredd till förstuga med uppgång till winden, Kök med 3ne fönster, golf och panel samt Spis med bakugn, Anderstuga med 3ne fönster, golf och panel samt spis; Kammare med 1 fönster golf och panel samt spis”

Till ”Stugubyggnaderna” hör flertalet till typ C, men A och B förekommer både som gårdar och torpställen.
De flesta husen hade tak av bräder och tegel. Att tegeltak var så vanligt härute kan bero på att det fanns tegelbruk på ön. Endast ett fåtal hade utvändig panel. Oftast anges golv och panel i kök och kammare, vilket förmodligen inte var fallet i enklare stugor. Men i alla fanns spis och i de flesta bakugn.
Det är inte längre sedan än att några av oss idag har träffat personer som växt upp i sådana hem. Ofta i en stor barnaskara och tillsammans med piga och dräng på gården. Hur sov alla dessa människor? Det är sådant vi undrar över idag… Köket var ofta det enda rummet i stugan. På sommaren kanske barnen sov uppe på vinden.
Hälsa på i båtsmanstorpet. Där kan du se hur far och mor och som mest 7 barn bodde.
Utan vatten och avlopp och utan annan uppvärmning än vad den öppna elden i köket kunde ge. Så såg det ut i alla stugor i byn för 150 år sedan!
Som resultat av besiktningen bestämdes det att två gårdar skulle flyttas från byn, Anders Öhman till ”anvisad plats i Kalfhagen på 4740 fots afstånd från tomteplatsen”, och Per Sjöblom till ”plats i Östersvedlandetet på afstånd af 3254 fot från gamla tomteplatsen”. Det som idag heter Fällgate.