Hur man år 1862 flyttade en gård från Oxhalsö by

Som nämnt i en tidigare artikel ”Skiftesprotokollet berättar” blev två gårdar i Oxhalsö i mitten av 1800-talet beordrade att flyttas ut från byn. Det kom inte som en överraskning då några gårdar låg ganska tätt. Därför hade man gjort en inventering av alla gårdar i byn, vilken nu gör det möjligt för oss idag att få en uppfattning om hur man bodde i mitten av 1800-talet. (se artikeln” Var och hur bodde man i Oxhalsö för 150 år sedan”).

Vi skall nu få en bild av hur det kunde gå till att flytta en hel gård med alla husen till en plats ”i Östersvedlandet på afstånd af 3254 fot från gamla tomteplatsen”, ca 1300 meter till det som i dag kallas Fällgate.

Med utgångspunkt från inventeringen beräknades kostnaden för flytten. Följande värdering  är hämtat ur skiftesprotokollet:

År 1861 den 29 November  t o m 2 december verkställdes av undertecknad Lantmätare med biträde af Godemännen Jan Larsson i Svartnö och Jan Ersson i Kohlsvik i samtliga vederbörande delägares närvaro, uppskattning och värdering till bestämmande af kostnader  till följd af Laga Skifte å alla egarne till Oxhalsö By Blidö Socken, Frötuna Skeppslag af Stockholms Län blifvande husflyttning då värde för ett åke- och ett karldagsverke bestämdes för det förre 4 riksd och för det sednare 1 riksd 50 öre, äfvensom för                                     

                                      100 stc Murtegel med forsling                                          6 Riksdl

                                      100 stc Taktegel med forsling                                           6 Riksdl

                                      1 tjog Halm i 1 ½ stc kärfvar                                            4 Riksdl

                                      1 Tunna Kalk med hemtning                                              1 Riksdl 50 öre

                                      1 Tjog Rör                                                                                 2 riksdl

                                      100 stc  4 tums spik                                                               60 öre

                                      100 stc  3 tums spik                                                               50 öre

 

         
    Åke-   Karl-      Riksmynt
   dags.v  dags.v        Wärde
    Antal   Antal      Rdl.      öre
Per Sjöbloms Gård för 1/16 förmedladt mantal i No 2        
beskriven under Gårdsbesiktnings Instrumentet.        
Stugubyggnaden.        
Takets afrifning samt teglets och underlagets        
hopläggning.   4 6  
Murens nedrifning samt teglets rengöring   6 9  
Utrifning af inredet   5 7 50
Nedläggning och märkning af timret samt rifning af        
yttre panelen på 3 ne sidor (norra gafveln opanelad)   12 18  
Stenfot och spiselgrund 2 6 17  
Flyttning af alltsamman i 7 resor om dagen 6 4 30  
Uppläggning af timret och mossning   20 30  
Inredningens inpassande   10 15  
Rappning å väggarna och tapeter, ett för allt     6  
Arbetslön och bostad å muraren     20  
Handtlangning   10 15  
Mossas och fyllningsämnens hämtning 1/2 4 8  
Hämtning av sand och ler 1 2 7  
375 stc Murtegel á 6 rdl     22 50
30 st Taktegel á 6 rdl.     1 80
300 4 tums Spik á 60 öre     1 80
300 3 tums Spik á 50 öre     1 50
5 tunnor Kalk á 1,50 öre     7 50

Priset för att flytta Per Sjöbloms Stugbyggnad blev 223 Riksdaler 60 öre. På samma sätt beskrivs hur man flyttar de övriga byggnaderna: Matbod, Källare, Svinhus i tvenne 2ne Afdelningar, Loge med ett Golf, Redskapslider och Fähus samt Badstuga. Totalkostnaden för flyttning av hela gården blev 607 Riksdaler 83 öre

Man kan föreställa sig att problem kunde uppstå för en familj med fem barn i åldern 3 – 15 år

Annonser

Skiftesprotokollet berättar

Storskiftesreformerna                                 

Storskiftet i 1700-talets Sverige hade som mål, att jordbruket skulle övergå från tegskifte till enskifte. Vid ett skifte i Sörmland 1741 skriver Mårten Revell, som då upprättade kartan, att markägarna ville ”låta fördela sina före detta sammanblandade åkrar och ängar på det att de framdeles utan vidare tegskifte, dess bekwämligare måtte kunna sina andelar på ett ställe vårda och hävda.”Generellt för Sverige har de olika skiftesreformerna visat sig ha stort ekonomiskt värde. Driften av de enskilda fastigheterna kunde rationaliseras. Nya grödor, växtföljder samt ny teknik infördes.

Hur gick det i Oxhalsö?

Det gick inte lika bra överallt. I Oxhalsö By var man missnöjd efter Storskiftet 1780.

År 1837 genomfördes ett Laga Skifte för Oxhalsö och Västerö gemensamt. Även då var meningarna delade. I Västerö samt i Västergården var man nöjda, men så var inte fallet i de övriga gårdarna i Oxhalsö (Nedergården, Storgården, Norrstugugården, Norrgården, Södergården och Östergården). Vid 1800-talets mitt hade gårdarna var för sig fått flera delägare, t ex genom arv eller köp. Delägarna i de sex gårdarna var 17 till antalet.

Tredje gången gillt

Arbetet med det tredje försöket till skifte i Oxhalsö började den 14 augusti 1856. I protokollet kan man läsa om 1837 års skifte ”att parterne ansågo samma skifte olämpligt dels i anseende till skiftenas oregaliera form, dels ock i anseende till att en stor del af jordegarne egde flera hemmansdelar utan att de fått dem intill hvarandra lagde, hvarföre de yrkade att ny delning måtte å alla egorne företagas”. Det senare önskemålet blev dock inte infriat, skulle det visa sig. Nästan alla fick tre skiften på olika platser.

Kartan från skiftet 1837 befanns vara så ofullständig att det beslutades om ny uppmätning och framtagning av karta. Oxhalsö, bortsett från Västergården och de två uddarna – Fläsknäset och Bromskär – som då tillhörde Västergården, delades in i 2480 så kallade ägofigurer. Området hade en yta av drygt 500 hektar och ägo-figurerna i snitt 2500 m2. Inrösningsjorden (åker och äng) var respektive 30 och 140 hektar och avrösningsjorden (skog och annan ouppodlad mark) var 340 hektar omräknat till ungefärliga moderna mått.

Skifteshandlingarna från 1850-talet består av mötesprotokoll med 77 paragrafer som sträcker sig från augusti 1856 till oktober 1862. Dessutom beskrivning och värdering av alla ägofigurer, förslag till delning av ägorna samt beskrivning av byggnader och gårdar. Det senare med tanke på eventuell utflyttning av gårdar från byn, vilket drabbade två av delägarna, Anders Öman som flyttade till Kalvhagen och Per Sjöblom till Östersvedlandet, nuvarande Fällgate. 

Namn på åkrar och ängar, förr och nu

Många namn som finns på 1858 års karta fanns redan på tidigare kartor (1780 och 1814) och används även idag. En del finns inte på dagens karta men kanske i folkmun. Namnet Oxhalsö är mycket gammalt. Tankarna hos många har nog gått till halsen av en oxe, men personligen har jag en egen teori. Namnet förekommer redan i Kung Valdemars beskrivning av segelleden efter svenska kusten och till Estland skriven någon gång på  1200-talet. Där står för Blidösunds del Sicmar, Yxloe och Hoxhals. Ett smalt sund betecknades på medeltiden som en hals. (Furusund hette ju tidigare Halsön.) Norra udden på Oxhalsö bildar en krok och benämns på 1858 års karta med Kroknäs. Hok eller Hook förekommer i många ortnamn i norra Europa, till ex Hook van Holland, alltså Hookshals d.v.s. ön som ligger vid ett sund och har en udde.

Åkerjorden

I ägobeskrivningen har de olika åkrarna beskrivits och namngivits. De tre största är Westergärdet, Östergärdet och Skogsvreten. Tillsammans 4/5-delar av totala åkerarealen. Ytterligare 16 lotter är små med ett fåtal ägofigurer. Följande namn på åkrar förekommer i kartan:

1 Westergärdet 11 Länmansvreten
2 Östergärdet 12 Knogen
3 Skogsvreten 13 Svinvall vid byn
4 Kalfhagen 14 Maren
5 Gransundshägnaden 15 Skogstäppan
6 Norrvreten 16 Åkertäppa
7 Fällgatsstängseln 17 Östergårds Skogsvreten
8 Logvreten 18 Gärdesbotten
9 Tomtvreten 19 Åkertäppa vid Lejdet
10 Östervreten

Kanske namnet Länmansvreten behöver förtydligas. Det är inte tal om Länsman utan om släkten Länman eller Lennman som det också har skrivits ibland.

Ängarna och skogsmarken

Till den övriga odlingsbara jorden som betecknades ängsmark fogas här även de två stora omnämnda skogsområdena Norrskogen och Fällgatsskogen, med arealen 80 resp. 50 hektar. Förutom benämningen äng talar man om hage eller hägnad. Förr hade man odlad mark inhägnad och lät betesdjuren gå lösa utanför. Det förekommer en hel del övriga namn som används ännu i dag:

20 Norrskogen 34 Gärdesbotten
21 Fällgatsskogen 35 Örarne
22 Söderängen 36 Dymlan
23 Långaräng 37 Lejdet
24 Stora Nordanöhägnaden 38 Sunnmar
25 Kalfhagen 39 Kärret
26 Walbergshägnaden 40 Sunnanön
27 Hemhägnaden 41 Fällgatslä
28 Norrhägnaden 42 Östersvedlandet
29 Sandvikshägnaden 43 Norrsund
30 Storhägnaden 44 Svinvall vid byn
31 Norrsundshägnaden 45 Norrvreten
32 Maren 46 Eknäs Kärrodlingen
33 Granön 47 Fällgatsstängseln

Beträffande namnet Walbergshägnaden eller –udden är det nämnt redan 1780, men har inte kunnat bindas till någon person som heter Valberg. Kanske man har syftat till den stora sten som ligger i Dymmelviken strax norr om, och som i fantasin kan ha liknats vid en strandad val. Örarne är nuvarande Granören. Lejdet finns även på 1780 års karta. Lejde användes förr som beteckningen på det översta varvet i en timrad stuga. Vi finner det som en av de större ängarna och belägen längst upp mot norr.

Kartorna visar var åkrarna och ängarna var utmärkta på 1858 års karta. Strecken på kartorna visar dagens vägar för orienteringens skull.

Den tjocka handskrivna boken som innehåller skifteshandlingarna rymmer många intressanta saker. Till exempel beskrivs i detalj de gårdar som plockades ner bit för bit och flyttades 4370 resp. 3254 ”fot till den nya Tomteplatsen”, och kostnaderna för detta. Men det är en helt annan historia.

Det finns mer att läsa om olika skiftesformer i http://www.solbergahembygd.se/skiftesfakta.htm#start

 

 

Var och hur bodde man i Oxhalsö by för 150 år sedan….

 

 

Ett vanligt hus på 1850-talet: Båtsmanstorpet

Den 14 augusti 1856 inställde sig ”Herr Andre Landtmätaren” J A Arnberg i Oxhalsö by för att påbörja laga skifte. Det upprättades då en skifteskarta, och tack vare den vet vi idag vilka gårdar och torp som fanns då. De flesta låg i byn men på kartan kan man se även bosättningar vid Eknäs, Fagernäs, Norrsund, Valbergsudden, Fällgate, Kalvhagen, Österäng och ute på Granö Örat.

Av ”Häfdebeskrivning öfver alla egorna till Oxhalsö by” framgår namnen på gårdarna i byn:  Nedergården, Storgården, Norrstugugården, Norrgården, Östergården och Södergården.  Västergården som hade deltagit i storskiftet på 1820-talet ingick inte. 

Storskiften genomfördes i Sverige under 16- och 1700-talen för att omfördela äganderätten till den odlade marken. Målet för skiftesverksamheten var att ägaren skulle få hela sin ägo i en sammanhängande areal. Det blev inte alltid så lyckat. Som en följd av svårigheterna att genomföra dem fastställde riksdagen 1827 ett beslut om ett modifierat enskifte, det så kallade laga skiftet.

1780 hade det genomförts en ”stor skiftes delning öfver Oxhalsö Bys egor, hvilken by består utaf 2 ¼ Mantal frälse under Blidö Sätesgård tillhörande Asseroren uti Kongl Majts och Rikets Comercie Collegio, Wälborne Herr Carl Er: Lagerheim …”

Denna delning av Oxhalsö och Västerö låg senare till grund för försäljningen av marken. Genom 1789 och 1809 års stadgande fick även bönder rätt att förvärva frälsejord.

Vid ett nytt storskifte som ägde rum på 1820-talet önskade bröderna Sundberg på Västerö, som genom köp fått gränser mot Västergården, att få marken uppdelad i enskilda ägor.

Laga skifte i Oxhalsö by 

I Oxhalsö hade vid mitten av 1800-talet alla gårdarna genom arv och köp fått flera delägare och man beslutade att ansöka om att få ett laga skifte till stånd. Det påbörjades 1859.

Delägarna var sjutton till antal. Frans Johan Argilander, som titulerades källarmästare, bodde och ägde fastigheter i Stockholm. Han hade köpt in sig i byns sex gårdar och fick sin andel, en femtedel, i ett skifte i Nordanöskogen där han just höll på med uppförandet av Eknäs gård.

Två andra delägare som fick var sin femtedel var bröderna Johan Eric och Anders Öhman. De ägde hälften var i Södergården. Ett önskemål var att alla skulle få sin andel i ett skifte, vilket tyvärr inte gick att lösa. Det blev både två och tre skiften. 14 delägare delade på resten.

Den 8. augusti 1860 var det sammanträde inför laga skifte. I protokollet från den dagen står det: ”Som i anseende till ägornes spridda läge, en och annan utflyttning torde för erhållande för ett förmånligt och beqvämt skifte utur den nu sammanträngde byn blifva nödig, så företogs besigtning af de uti byn uppförda Gårdar, för utrönande af hvilken som kan pröfvas skyldig att från byn utflytta, hvarmed man var sysselsatt till sent på aftonen på följande dag den 9de Augustii, hvarom närmare upplysning vinnes af den deröfver serskildt upprättade akten bifogade Besiktnings-instrumentet.” 

Vi kan av denna skrivelse se hur alla till gårdarna hörande byggnader såg ut. Husen kan indelas i tre grupper. Den enklaste byggnaden med endast kök med spis och bakugn samt en förstugukvist har jag kallat A.

I några stugor fanns även en kammare som ibland kallades kontor och oftast användes som förrådsutrymme. Eventuellt fanns det trappa och vindskontor. Av denna hustyp, kallad B, har vi ett utmärkt exempel i Oxhalsö båtsmanstorp. Grundytan varierade i båda dessa hustyper från 25 till 45 m2 .

Den tredje hustypen, kallad C, hade fått en ”Anderstuga”, eller parstuga. Ett rum hade byggts till, i en del fall med spis, så att två familjer kunde bo i huset. Grundytan var här 35 till 75 m2.

Alla hus är byggda med liggande stockar och höjd anges med antal varv (hvarf). Stockarna är i snitt 20 cm på höjden. Röstet är den övre delen av gaveln.

Ett exempel på typ A är Gustaf Sjöbloms gård:

Stugubyggnad under bristfälligt tak af bräder och tegel, 10 alnar lång, 8 ½ alnar bred (5,9×5,0 m) och 11 hvarf hög, röstat 8 hvarf, inredd till förstuga och stuga, allt bristfälligt.”

Johan Peter Ersons gård år ett bra exempel på typ B:

Stugubyggnaden med frontéspise, 14 ¼ alnar lång, 9 alnar bred, (8,5×5,3 m) 14 hvarf hög, röstena 9 hvarf inredd Till förstuga med kontor och uppgång till winden; Kök med 2ne fönster, golf och panel samt spis med Bakugn. Kammare 2ne fönster och golf samt spis men saknar trossbotten, windskammare med ett fönster, oinredd och nybyggdt och i godt stånd.” 

Stugan på bilden nedan liknar Båtsmanstorpet i Oxhalsö, och är ett mycket bra exempel på typ B.

Bilden nedan visar den större hustyp C som t ex Anders Janssons gård:

Stugubyggnaden under tak af bräder och tegel 21 ¾ alnar lång, 9 ½ alnar bred (12,9×5,6 m) och 5 alnar hög. Inredd till förstuga med uppgång till winden, Kök med 3ne fönster, golf och panel samt Spis med bakugn, Anderstuga med 3ne fönster, golf och panel samt spis; Kammare med 1 fönster golf och panel samt spis”

Till ”Stugubyggnaderna” hör flertalet till typ C, men A och B förekommer både som gårdar och torpställen.

De flesta husen hade tak av bräder och tegel. Att tegeltak var så vanligt härute kan bero på att det fanns tegelbruk på ön. Endast ett fåtal hade utvändig panel. Oftast anges golv och panel i kök och kammare, vilket förmodligen inte var fallet i enklare stugor. Men i alla fanns spis och i de flesta bakugn.

Det är inte längre sedan än att några av oss idag har träffat personer som växt upp i sådana hem. Ofta i en stor barnaskara och tillsammans med piga och dräng på gården. Hur sov alla dessa människor? Det är sådant vi undrar över idag… Köket var ofta det enda rummet i stugan. På sommaren kanske barnen sov uppe på vinden.

Hälsa på i båtsmanstorpet. Där kan du se hur far och mor och som mest 7 barn bodde.

Utan vatten och avlopp och utan annan uppvärmning än vad den öppna elden i köket kunde ge. Så såg det ut i alla stugor i byn för 150 år sedan!

Som resultat av besiktningen bestämdes det att två gårdar skulle flyttas från byn, Anders Öhman till ”anvisad plats i Kalfhagen på 4740 fots afstånd från tomteplatsen”, och Per Sjöblom till ”plats i Östersvedlandetet på afstånd af  3254 fot från gamla tomteplatsen”. Det som idag heter Fällgate.