En Sjöfartsbok berättar

Under andra halvan av 1800-talet började seglationen bli en betydande inkomstkälla för befolkningen på öarna i Stockholms skärgård. Kring sekelskiftet 1900 fanns det enbart i Oxhalsö/Västerö ett 20-tal såkallade storbåtar, eller piggskutor som kunde frakta 15 ton sand eller ved till Stockholm. Idag finns endast een kvar, Helmi. (Läs mer på hennes  hemsida) . Dessutom fanns det registrerat 6 större fartyg på 50-100 ton.

Redan som små började pojkarna lära sig segla och blev  därför som vuxna duktiga sjömän. Från en sjöfartsbok skall vi se hur det kunde  se ut de första åren för en Blidöpojke.

I Fällgate bodde Karl Gustav Eriksson gift med Augusta  Sjöblom. Dom hade tre barn Emil f 1872, Erhard f 1875 och Antonia f 1887. Emil  och Erhard kom tidigt ut på sjön men redan 1899 drunknar Emil när fartyget  förliser. Vi skall nu följa Erhards första år genom hans Sjöfartsbok som  utfärdades 19 juli 1895.

Första resan 1894  varade från 4 april till 2 november. På skonerten Alcyone på 100 ton  tjänstgjorde han som matros. Två resor blev det från Stockholm till Malmö och  avmönstring i Skellefteå. Befälhavare och ägare var hans morbror J P D Sjöblom i Fällgate.

Även 1895, 1896 och  1898 var han med Alcyone *) och  morbrorn, nu som bästeman från vår till höst på traden från Skellefteå till skånska  hamnar.

Samma år 1898 från  1 september till 15 november tar han hyra på skeppet Carl von Döbeln av  Nordmaling. Befälhavare är Eduard Philenius. Här tjänstgör han som konstapel  och resan går från Norrköping till Bristol och Burry Port (i Wales) med avmönstring  i Cardiff.

I Cardiff går han 16 november på S/S Urö av Helsingborg som  matros. Resan går från Cardiff till Bordeaux och vidare i Atlanten och i  Östersjötrafik. Befälhavare är Nils Möller och avmönstringen sker i Stockholm  den 18 augusti 1899.

Från 8 maj till 9 november 1900 går han som timmerman med skonerten Hilma av Blidö. Resan går  från Norrtälje till Sundsvall m fl. Östersjöhamnar. Befälhavare är J A  Söderman i Fällgate.

Även 1901 och 1902 är han åter ute med Hilma nu som  bästeman, från maj till november, och samma trad, men nu även till Köpenhamn.

1903 går han som  bästeman/styrman med barken Dan av Blidö, befälhavare J R Österman i Oxhalsö. Resan går 2  april till 21 november från Södertälje via Norrland tre resor till Tyskland.  Avmönstrar i Oxelösund.

Sista året i sjömansboken är 1904. Från 21 maj till 10 december går han med S/S Thyra av  Stockholm som timmerman från Stockholm till Nord- och Östersjöhamnar.  Befälhavare var E W Ternström.

*) Namnet Alcyone eller Halcion går tillbaka till grekiska mytologin. Vindarnas gud hette Aeolus och hans dotter Alcyone. I gammal engelsk  litteratur har man talat om ”halcyon days” som var veckorna före och efter vintersolståndet. Då låg havet alldeles stilla, inga stormar förekom.

 

Annonser

Med Husbåt på 1200-talsled

I Svenska Turistföreningens årsskrift 1951 beskriver Nils Linnman en resa utefter svenska ostkusten från Västervik till Tallinn.

Berättelsen är intressant av två skäl. Resan har följt en farledsbeskrivning från 1200-talet och fartyget var ”vår” Helmi!

Jag citerar: Ellinor  av Ekhagen låg förtöjd utanför rökeriet i Västervik. När besättningen äntligen blev fulltalig och när vi alla var ombordmönstrade, kunde vi konstatera att vi var väl rustade för vår uppgift. Vi skulle färdas längs en farled, som finns angiven i ett 1200-talsdokument. Båtens dimensioner överensstämde rätt väl med föregångarna på 1200-talet, men eljest hörde den nutiden till. Ellinor var en
avriggad och till husbåt ombyggd roslagsskuta om 15 meters längd, en bredd av 5  meter och med 1,2 meters djupgående.

Ellinor har ankrat upp i Hulö vänthamn

Sandkilen hade 1946  inköpts av Nils Lagergren dåvarande fotograf vid Historiska museet, och då hade Sandkilen Helmi blivit husbåten Ellinor. Det skulle gå ytterligare ett halvsekel innan Helmi fick tillbaka sitt ursprungliga skick som roslagsskuta och har nu hemmahamn vid Stämmarsund på Blidö. Läs mera om Helmi på hemsidan

Den omtalade farledssbeskrivningen har fått namnet Kung Valdemars Segelled, då den finns i en avskrift på latin som munkar i Sorö kloster i Danmark har nedtecknat.

Den beskriver farleden detaljerat genom uppräkning av namn på orter, öar, sund och fjärdar och har ibland avståndsangivelser. Namn i ”våra” farvatten är Linken (linter), Sikmarö (sicmar), Blidö (finör), Yxlö (oslae) och Oxhalsö (hoxhals). Hela färden går från det gamla Danmark till Estland. Från Utlängan i Blekinge till Reval nuvarande Tallinn. Mera går att läsa i boken om segelleden.

Källor:

STF´s  årsskrift 1951,  sid 153

Kung Valdemars Segelled, 1991, Riksantikvarieämbetet och
Streifferts förlag

.

 

Våra ångbåtsbryggor. Trafiken på Blidös östra sida

Text och bilder hämtat ur en artikel av Gunnar Lefrell: Bryggor vi glömt, i Skärgårdsbåten No 2 och 3, 2010.

 

Före 1956 då vi på Blidö fick färjeförbindelse med omvärlden gick förstås all trafik med båt. Man hade rott eller seglat i tusen år. Men så en dag 1876 kom den första ångbåten i Blidösundet. Det blev gods- och persontrafik direkt till och från Stockholm. Bryggor byggdes på Yxlan och på Blidös västra sida. De bofasta på norra, östra och södra sidan av Blidö var länge allt för få för att det skulle löna sig att öppna trafik där.

Men i början av 1900-talet hade situationen ändrat sig och det ställdes krav på Waxholmsbolagets trafik och val av båtar. I oktober 1909 hölls ett möte i Blidögård om båttrafiken till Blidö. Då deltog även Karl Gustaf Eriksson från Fällgate, Konstantin Tenggren från Sunda och Wilhelm Nordlund från Björkuddens bryggor. Mötet krävde att Waxholmsbolaget (WB) även skulle trafikera östra sidan. Om bolaget inte gick med på det skulle bryggägarna förbjuda båtarna att lägga till fr.o.m 1910. Redan på försommaren 1909 hade WB satt ångfartyget Blidö in för att angöra bryggor på östra sidan. Efter Glyxnäs gick man in till Långviken och sedan till Sandviken, Björkudden, Finnholmen och Bergvik. Men även Granö och Fällgate anlöptes. Senare fick även bryggor i Skutvrak, Lissvik/Sunda, Storvik, Österbåts och Parkudden trafik. Men WB måtte ha surnat till på blidöbornas skrivelse från mötet i oktober 1909 och ställde in all trafik på östra sidan 1910.

I december 1910 meddelades det att blidöborna själva skulle ta över trafiken Stockholm-Blidösund samt sydöstra sidan av Blidö. Fr.o.m. 1911 skulle WB inte få angöra Fällgate, Granö, Björkudden och Långvikens bryggor.

Bild av Blidösund II vid Fällgate brygga. Foto: Sven Österman

img009.1

Ångfartygs AB Stockholm-Blidösund satte in nybyggda Blidösund i trafik på bryggor i Blidösundet. För trafik på östra sidan köpte man ångfartyget Balder och döpte om båten till Blidösund II. Hon skulle gå som passbåt Ljusterö-Blidö östra-Norrtälje vilket visade sig inte löna sig. Redan 1912 tvingades man skära ner trafiken och 1914 såldes hon.

Blidös östra sida förlorade all trafik tills en gammal bekant dök upp 1919. Det var ångf. Blidö som på väg från Stockholm till Väddö tog vägen om Blidös östra sida. 1924 satte WB in ångf. Dux via Blidö östra till Rådmansö. Sista året för Dux var 1927 som ersattes av ångf. Östan som redan 1930 byttes ut mot ångf. Ljusterö som var kvar på traden ända till 1945. Då ersattes hon av ångf. Östanå II.

Bild av Östan son anlöper Kogrundet vid Fällgate. Foto: Sven Österman

img010.1

 

I augusti 1951 grundstötte Östanå II och året efter satte man in ångf. Västan, men det blev endast under ett år. De två sista somrarna som Blidös östra sida hade ”stor båt” var 1953 och 1954 då man satte in ångf. Östan (en namne till den tidigare Östan på 30-talet)

Bild av Ljusterö vid Granö brygga. Familjen Ture Nermans jättelass skall ombord. Foto: Bengt Nerman

img012.1

När bilfärjan nådde Blidö i januari 1956 ansågs båttrafiken på östra sidan i praktiken dödsdömd. Med sommarturlistans slut i augusti 1958 avslutade Waxholmsbolaget sin trafik på Blidös östra sida. Till Parkudden slutade man gå redan 1953, då Rödlögaborna ansåg att det skulle förlänga restiden onödigt mycket.

Men sedan 1963 hade man försökt få tillbaka trafiken av det nu startade bolaget Blidö-Expressen som hade tre snabbåtar, Kung Agne, Prinsen och Sjögull. På kvällsturerna fredagar gick Sjögull på östra sidan och slutade med Granö och Bromskär innan hon fortsatte till Rödlöga. Däremot var det slutseglat till Parkudden och Fällgate.

Kung Agne som byggdes på Fisksätra varv 1953, hade redan 1954 varit i trafik på Stockholm-Blidösundet.

Bild av Kung Agne. Foto: Agne Hedman

img017.1

Till Fällgate brygga kom även andra båtar på 50-talet. T ex  Tandläkarbåten Plomben, och Ölbåten  Svalkaren med leveranser till Martin Erikssons affär i Fällgate (Martin på bilden längst till höger)img264-svalkaren

Ett längre sammanfattning finns i Årsskriften 2017, Blidö sockens Hembygdsförening.