Hellbergarna

 

Kjell Hellberg som är sonson sonson sonson till Blidös förste Hellberg berättar sin släkts historia. (Se släkttavlan)

Den första Hellbergaren som kom till Blidö var Per Hellberg. Han föddes 1784 i Maria Magdalena församling i Stockholm, föräldrar var Carl Petter Hellberg och hans hustru Katarina Björklund. Familjen splittrades efter en tid.  Per flyttade, enligt släkthistorien, som yngling till Furusund och betjänt åt ”president” Lagerheim. Först 1807 finns han omnämnd i Blidö husförhörslängd  och då som sockenskräddare boende i Långviken. Några år senare flyttade han till Vagnsunda Ed (nuvarande Rosliden). I Vagnsunda gifter sig Per 1811 med änkan Brita Andersdotter från Gräskö. Brita har dottern Fredrika med sig från ett föregående äktenskap. Paret Per och Brita får tre gemensamma barn. Pers mamma Katarina Björklund flyttar 1812 till Vagnsunda, pappan Karl Petter ”som förfallit i dryckenskap” har troligen dött. Per Hellberg blir efter en tid vice länsman och i en Kungörelse från 1820 står det ; ”Sen sjöarne nu blivit allmänt körbare och sekre , så tillsegas herigenom vedebörande att på förste dagarne i nesta vicka behörigen utbuska de allmänna is- och vintervägarne, hvaröfver Vice Länsman Hellberg hafva noggrann eftersyn”.                                                                   Hårdnackalund den 30 December 1820.                                                                                                                       J H Granberg.

Per går genom isen och drunknar på Vagnsundaviken i december 1855.

Pers äldste son Karl Fredrik med familj bodde i 8 år på Hälsingeholmen i Värmdö där lärde han sig bland annat att bygga båtar. De återvände 1848 till Blidö där de köpte hemmanet ½ mantal av Glyxnäs. Till hemmanet hörde också ett flertal öar och även utmarker som Långviken och nuvarande Linkens naturreservat. Dessa öar och utmarker användes mest till slåtter av strandängar och sommarbete åt korna. Säljare var Anders Andersson Engström som senare delade resterande ½ mantal till sina tre barn. Karl Fredrik var nu båtmästare och började bygga båtar på strandängen i Glyxnäs. Här har varit stapelplats för 12 av Blidös roslagsskutor, de första av dem var Jungfrun 1852, Amanda 1853, Hoppet 1855, Erodice 1857. En av de sista var Elvira som byggdes 1866-67. Här byggdes också många storökor, fisksumpar och roddbåtar. I en storöka 7-8 m lång kunde 6 roddare ta sig till Stockholm på i bästa fall 12 timmar och med rätt vind lite snabbare. Den sista storökan byggde Karl Fredriks son August 1897 och den användes så sent som på 1950-talet. Jag var själv med på en av de sista transporterna när fyra kvigor flyttades från Alskär till Linken.

Karl Fredrik och systern Anna Kristina  förde släkten vidare. (Se släkttavlorna)

Karl August Hellberg, son till Karl Fredrik, föddes på Hälsingeholmen och övertog hemmanet i Glyxnäs efter sin far. Nu kom väckelserörelsen till Blidö och August blev snart en ledare. Tillsammans med ett drygt tjugotal medlemmar bildades Blidö missionsförsamling*). August var dess ordförande och talare i många år. Han var också engagerad med att skapa bra kommunikationer, båttrafiken i Blidösundet till och från Stockholm var en hjärtefråga. Tillsammans med andra näringsidkare och fastighetsägare i Glyxnäs och Sikmarö byggde man gemensamt Glyxnäs ångbåtsbrygga på August mark. Av de 6 barnen blev tre kvar i Blidö.

Karl Augusts son Bror August och hustrun Frida övertog, vid hemmansklyvningen 1907, den södra delen av hemmanet medan den norra delen tillföll systern Lydia och hennes man Reinhold Jansson. Bror August kom att bli mycket engagerad i skolan där han skötte bokföringen och i kyrkan där han var kyrkvärd. Han var också drivande för att få till stånd bättre kommunikationer i Blidösundet. Var även mycket aktiv när Blidöborna beställde fartyget ”Blidösund”  Under det så kallade Blidökriget var han mycket engagerad, det har berättats att han och svågern Reinhold vid flera tillfällen förhindrade Waxholmsbolagets fartyg att lägga till vid Glyxnäs brygga genom att sitta på varsin pållare.

*) se även inlägget om Blidö Missionsförsamling

 

Annonser

Andersson på Valbergsudden

I många släkter från Blidö socken kan man vandra sex generationer eller mera tillbaka i tiden. En del blidöbor kom inflyttande från närliggande öar. Till exempel från Rådmansö.

I början av 1800-talet flyttade Erik Andersson från Åkerö by i Rådmansö socken till Oxhalsö på Blidö. Han tog med sig hustru och barn och bosatte sig på Valbergsudden. Familjen hade haft åtta barn men fem dog före två års ålder, så nu bestod familjen av fem personer. Vi vet inte så mycket om familjen då det fattas en del husförhörslängder i Blidö socken mellan 1823 och 1844.

År 1833 dog emellertid hustrun, Anna Olofsdotter och av bouppteckningen efter henne kan vi få en liten uppfattning om levnadsförhållandena på den tiden. I inledningen står det:

Åhr 1833 den 19 de November Ansteltes Laga Bo upp Täckning  efter inhyses mannen Erik Anders Sons Hustru anna olofsdoter på Wallbergs hudden å Oxhalsö Egor å Blidö Socken som med Döden af läd den 9 de sistlidne augusti och lämnade efter Sig Enkemannen bemelte Erik Andersson samt med honom 3 ne Sönner Anders Åkerblom, Erik Sjöblom Johan Öster man alla Myndiga och Boende på Oxhalsö Egor af hvilka de två först nemda voro nervarande; Enke mannen tillsades att hvid Edelid för Pligtelse upp Gifva Boett Som det hvid hustruns Döds stund befans hvilken up Gift Skedde. På nedan skrefne sätt Som följer”

Här ser man det märkliga att de tre sönerna hade tagit olika efternamn, dessutom var hustruns namn bortglömt och infogat i texten i efterhand. Erik Anderssons släkttavla ser man här, och sönernas nedan.

Det är endast för sonen Anders  Åkerblom man har kunnat följa fram till våra dagar, och vad som hänt med Erik Sjöblom känner man inte till. Troligen har han lämnat Blidö någon gång före faderns död 1843 då han inte omnämns i dennes bouppteckning. Erik och Annas arvingar finns här.

Vill du se bouppteckningen finns det en avskrift här, som original har den beteckningen Frötuna och Länna skeppslags häradsrätt FII:7 1831-36 bild 4000.

Blidökungen, vem var han?

Birger Ahlrén ställde frågan i Blidö sockens hembygdsförenings årsskrift 1997 sid 10.

Han ansåg att man kunde tala om kungar och skrev i inledningen om Johan Norman i Stämmarsund. Så här börjar hans svar på frågan.

”Från mitten av 1800-talet till in på 1920-talet d.v.s. under “bondeseglationens tidsepok” och Furusund var ett kulturcentrum i omvärldens ögon verkade i Blidö socken två samtida män som blev bygdens kungar i merkantilt avseende. Det var Blidökungen Johan Österman i Kolsvik och Johan Norman i Stämmarsund på andra sidan Blidösundet. Olika till sin läggning genomförde de tillsammans många projekt som partredare.

Johan Norman var född på Sundskär den 31 juli 1838 och 1859 gift (1g) med Gle. Anders Anderssons i Kolsvik dotter Margaretha Kristina (1834 – 1892). Mest känd blev han genom uppbyggnaden av  Stämmarsund med hus för uthyrning och ett större eget som gavs namnet Borgen. Därtill ett sågverk och brädgård som alltjämt består. Ännu in i 80 års verkade båda i företag. Norman som verkställande direktör i Ångfartygs AB Stockholm Blidösund och Österman som disponent i Furusunds Slip- & Varfs Aktiebolag.

Johan Albert Österman föddes 1831 den 12 augusti som kanske den sist födde i Öfra Kolsvik som då var namnet på den gamla byplatsen. Föräldrarna bonden “unge Anders Andersson” Österman (1807- 1860) och hans hustru Katarina Jansdotter (1804 – 1856) flyttade nämligen som en följd av laga skifte med kvarboende grannar till den nya byplatsen i Kolsvik. De hade där fått hemmanstomten närmast lastageplatsen vid bryggan. Där byggdes hus av sedvanlig typ men senare lät sonen Johan bygga ett betydligt större med torn. Det blev “Tornvillan” och kallas så än idag fast tornen togs bort på 1920- talet.”

Mycket mera om Johan Albert Österman som blev den som fick namnet Blidökungen kan läsas i sin helhet i Birger Ahlréns artikel  i årsskriften på sida 10.

De två ”kungarnas” släkttavlor finns att se genom knapptryckningar: Österman eller Norman 

Har det blivit några fel eller missar är jag tacksam att få veta det så det kan ändras,